Obrázky na stránke
PDF

quo facto "). Que III, 11. V, 32 paullo liberius adjunctum est vocabulo ad utrumque pertinenti membrum ?). Præcedenti que respondet et I, 77. III, 16, 17. Figura, quæ dicitur šv dià dvoīv, conjunctione que efficitur II, 52. Ne posuit cum Conj. nullo præcedente verbo I, 5 (supplendum fortasse: times) V 172 (suppl. fortasse: vetas 3) Disjunctivas illas conjunctiones vel, seu ita copulavit V, 47, 48, ut in altero membro vel, in altero seu reperiatur. Si omisit IV 25 V, 78, 100, 189 quum V, 132.

Conj. non pro ea, quæ est nonne, in interrogatione usurpatur 1, 36-39, 50—2. V, 84. ,

Orationis membra non satis apte videntur inter se respondere I, 8–10. III, 48-51, 52, 53. IV, 17, 18. V, 3, 4, 25. VI, 12.

Pauca denique de ipsis versibus Persii addamus 4). Numerosi fere curaque elaborati sunt versus ejus. Cæsuram tamen brevi syllaba effecit VI, 26. Syllabam is in secunda persona futuri exacti semper pro brevi posuit). Synizesin, quam vocant, adhibuit II, 10 (ebulliat ) II 57, (pituita) V, 93 (tenuia) Hiatum in brevi syllaba 8) admisit III, 66 (Discite o miseri).

1) Cfr Herm. l. I. Disp. III Varietas Lectionis Pers. p. 15.
2) Cfr Mady I. I. S 442 f.
3) Cfr Herm. I. 1. III 29.

4) Cfr præterea Duentzer A. Pers. Flacci Satiræ in Germanicum conversæ Trev. 1844 p. 71.

5) Cfr Horat. Sat 1, 4, 82. II 1, 82, 3, 1.

6) Horat. ea et pro brevi et pro longa usus est; in Satiris fere pro brevi, Cfr tamen Sat II, 5, 101.

7) Cfr Hor. Od. III, 4, 4. Vos lene consilium et datis et dato III, 6, 6. Hinc omnc principium, huc refer exitum. Cfr præterea parjetibus abjetibus alia. Observat Godofr. Herm. (Epit. Doctr. metricæ Lips. 1852, S 93) his in locis i consonantis pæne vicem tenere.

8) Cfr Hor. Od. III 14, 11. male ominatis, quosque laudat locos Herm. in Lect. Pers. p. 36.

PERSII SATIRER I SVENSK ÖFVERSÄTTNING.

PROLOGUS.

Nec fonte labra prolui caballino,
Nec in bicipiti somniasse Parnasso
Memini, ut repente sic poëta prodirem.

Heliconiadasque pallidamque Pirenen.
s Illis remitto, quorum imagines lambunt

Hederæ sequaces: ipse semipaganus
Ad sacra vatum carmen affero nostrum.
Quis expedivit psittaco suum yaipe.

Picasque docuit nostra verba conari? 10 Magister artis ingenique largitor

Venter negatas artifex sequi voces,
Quodsi dolosi spes refulserit nummi,
Corvos poëtas et poëtridas picas
Cantare credas Pegaseïum nectar.

V. 14 nectar. Lectionem, quam recepimus, defendit Herm. in Lect, Pers. Disp. I, p. 29.

SATIRA 1. O curas hominum, o quantum est in rebus inane! Quis leget hæc?' »Min tu istud ais»? Nemo hercule. »Nemo?» Vel duo vel nemo. »Turpe et miserabile) Quare?

Ne mihi Polydamas et Troïades Labeonem
5 Prætulerint. Nugæ! Non, si quid turbida Roma

Elevet, accedas, examenve improbum in illa
Castiges trutina, nec te quæsiveris extra.

PROLOG.

Jag ej har mina läppar sköljt i hästkällan,
dubbelklufna Parnassens topp jag ej mins mig
Ha drömt, att som skald helt plötsligt framträda.
Den bleka Pirene jemte Belikons sångmör
Ät dem jag lemnar, hvilkas bilder omslingas
Af smidig murgrön; sjelf jag blott en halfbonde
Till helga sångarskatter lägger mitt qväde.
Hvem bragte fram af papegojan: »Välkommen»?
Hvem lärde skator sig med våra ord möda?
Jo han, som konster lär och snillekraft skänker, .. .
stor att härma ej beskärda ljud magen.
Framskimrar endast hopp om mynt - den lockmaten,
Att skalden Korp, skaldinnan Skata framquäda
En sång af Pega seřsk nectar, tro kan du.

V. 7 Ad sacra vatum etc. Sacra vatum significare videntur carmina vatum sacra (Apollini et Musis dedicata) Cfr Prop. III, 1. 1. Callimachi Manes et Coi sacra Philetæ.

FÖRSTA SATIREN. Ack hvad menniskoäflan ändå. Fåfänglig är verlden, Hvem skall läsa det här? »Hvad befalles Vid Hercules ingen »Ingen!» Ett par eller ingen. »Hur skamligt och ynkligt!»

Hur ? Månn' att framför mig Polydamas samt Trojanskorna sätta Labeo. Lappri är det. Om stormiga Rom nu förklenar Något, följ ej med och ställ ej tillrätta den falska Tungan folkets våg; dig sjelf du ej söke hos andra.

[ocr errors]
[merged small][merged small][ocr errors][ocr errors][merged small][merged small][merged small]

Nam Romæ quis non ? Ac si fas dicere. Sed fas

Tunc, quum ad canitiem et nostrum istud vivere triste 10 Aspexi, ac nucibus facimus quæcunque relictis,

Quum sapimus patruos, tunc, tunc ignoscite »Nolo»,
Quid faciam? Sed sum petulanti splene cachinno.
Scribimus inclusi, numeros ille, hic pede liber,

Grande aliquid, quod pulmo animæ prælargus anhelet. 15 Scilicet hæc populo pexusque togaque recenti

Et natalicia tandem cum sardonyche albus
Sede legens celsa, liquido quum plasmate guttur
Mobile collueris, patranti fractus ocello,

Hic neque more probo videas nec voce serena 20 Ingentes trepidare Titos, quum carmina lumbum

Intrant et tremulo scalpuntur ubi intima versu
Tun, vetule, auriculis alienis colligis escas,
Auriculis, quibus et dicas cute perditus, obe!

Quo didicisse, nisi hoc fermentum et quæ semel intus 25 Ionata est, rupto jecore exierit caprificus ?

En pallor seniumque! O mores! Usque adeone
Scire tuum nihil est, nisi te scire hoc sciat alter!
At pulchrum est digito monstrari et dicier: Hic est.

Ten cirratorum centum dictata fuisse
30 Pro nihilo pendas? Ecce inter pocula quærunt

Romulidæ saturi, quid dia poëmata narrent.
Hic aliquis, cui circum humeros hyacinthina læna est,
Rancidulum quiddam balba de nare locutus

Phyllidas, Hypsipylas vatum et plorabile si quid 35 Eliquat ac tenero supplantat verba palato

Adsensere viri. Nunc non cinis ille poetæ
Felix, non levior cippus nunc imprimit ossa ?
Laudant convivæ. Nunc non e manibus illis

« PredošláPokračovať »