Poscis opem nervis corpusque fidele senectæ.
Esto, age. Sed grandes patinæ tucetaque crassa
Annuere his superos vetuere Jovemque, morantur.

Rem struere exoptas cæso bove Mercuriumque 45 Arcessis fibra. "Da fortunare Penates,

Da pecus et gregibus foetum!" Quo pessime pacto,

Tot tibi quum in flamma junicum omenta liquescant? At tamen hic extis et opimo vincere ferto

Intendit. "Jam crescit ager, jam crescit ovile, 50 Jam dabitur, jam, jam - donec deceptus et exspes

Nequicquam fundo suspiret nummus in imo.
Si tibi crateras argenti incusaque pingui

Auro dona feram, sudes et pectore lævo

Excutias guttas, lætari prætrepidum cor. 55 Hinc illud subiit, auro sacras quod ovato

Perducis facies: nam fratres inter ahenos,
Somnia pituita qui purgatissima mittunt,
Præcipui sunto, sitque illis aurea barba.

Aurum vasa Numæ Saturniaque impulit æra 60 Vestalesque urnas et Tuscum fictile mutat.

O curvæ in terras animæ et cælestium inanes;

Quid juvat hos templis nostros immittere 'mores

Et bona dis ex hac scelerata ducere pulpa ?
Hæc sibi corrrupto casiam dissolvit olivo;

Kraft du i senor begär och en kropp på din ålderdom trogen.
Godt och väl, ja! Men fett salt kött och väldiga matfat
Jupiter fjettra och stå i vägen för gudarnes bifall.
Öka din egendom du vill med offer af oxar,
Kallar med tarmar Mercur. "Välsignelse gif åt mitt

hus och 45 Afvel åt fåren och gif hornboskap!” Din tok, hur skall

det ske, När i din eld till den mängd tarmhinnor smälta af stutar ? Dock han sträfvar altjemt att med innanmäte och bakverk Vinna det. Re'n min åker och ren fårhuset förökas, Re'n jag det får, re'n, re'n ... till dess bedragen och

hopplös 50 Fåfängt din sista fyrk hörs sucka från bottnen af kistan. Om jag dig gifver till skänks dryckskannor af silfver,

- i drifvet Guld arbetade tjockt, du svettas och droppar till venster Pressar på bröstet ut, du hjerta, så ifrigt att fröjdas. Häraf dig det rann for, att de heligas drag med tri

umfguld 53 Öfverdraga. Ty de bland kopparbröderna, hvilka Sända de drömmar, som bäst från dunster renade äro, Vare i ära främst, och med gyllene skägg må de prydas! . Guldet har Numas kärl och Saturniska kopparn fördrifvit,

Tagit Vestaliska urnornas plats och de Tuskiska lerkärls. 60 Själar tomma på allt, som är himmelskt, som luten åt

jorden, Är det väl värdt, att de seder, som vi ha, till templen

förflytta, Sluta från vårt förderfvade költ, till hvad gudarne kürt ür? Casia detta åt sig löst upp i blandning med olja;

65 Hæc Calabrum coxit vitiato murice vellus;

Hæc bacam conchæ rasisse et stringere venas
Ferventis massæ crudo de pulvere jussit.
Peccat et hæc: peccat, vitio tamen utitur: at vos

Dicite, pontifices, in sancto quid facit aurum?
70 Nempe hoc, quod Veneri donatæ a virgine pupæ.

Quin damus id superis, de magna quod dare lance
Non possit magni Messalæ lippa propago;
Compositum jus fasque animi sanctosque recessus.
Mentis et incoctum generoso pectus honesto;

75 Hæc cedo ut admoveam templis, et farre litabo.

V. 6, 7. Murmur tollere de templis explicat A Perreau (A. Pers. Flacci Satiræ in Bibl. Class. Lat. Par. 1830): altius efferre vocem mediis de templis, quod tamen ne probemus, impedit vis illa, quæ verbo tollere cum præpos. de juncto solet subesse: borllaga från, undanrödja (cfr. tollere de vivis, de medio).

V. 14. lectio ducitur ab Herm. defenditur I. I. I, p. 27.

SATIRA III.

"Nempe hæc assidue! Jam clarum mane fenestras Intrat et angustas extendit lumine rimas: Stertimus, indomitum quod despumare Falernum Sufficiat, quinta dum linea tangitur umbra. 5 En, quid agis? Siccas insana canicula messes

Jam dudum coquit et patula pecus omne sub ulmo est.” Unus ait comitum. "Verumne? ltane? Ocius adsit

Detta Calabrisk ull har kokt och färgat i snäcksaft; 65
Detta oss perlor befallt från musslorna skråpa och skilja
Glödande malmens ådror ifrån sandhaltiga slaggen.
Fel ock detta begår, ja fel, men det vinner på felen;
Sägen dock, prester, hvad gör på ett heligt ställe väl guldet?
Samma nytta, som dockor, af mör hemburna åt Venus. 20
Sådant ju vi åt de himmelska ge, som af väldiga fat ej
Mäktar dem ge en svag afkomling af store Messala.
Känslan af billighet, rätt i mitt sinne befästad och helga
Djup i min själ och ett bröst, der det goda och ädla

· är rotfäst: Följe mig detta till templen, och mjöl tacknämligt skall

blifva.

v. 19. cuinam utrumque tribuimus poetæ auctore Berm. 1. I. II. p. 26.

V. 42. tucetum "apud Gallos Cisalpinos bubula dicitur caro condimentis quibusdam crassis oblita ac macerata, quæ ideo toto anno durat” Schol. Videtur igitur proxime ad nostrum "salt kött" accedere.

V. 54 Cfr. Herm. I. I. II. p. 28.

TREDJE SATIREN.

Räcker då evigt det här? Klar genom fönsterna tränger
Morgonen ren; för dess ljus de trånga springorna vidgas;
Vi dock snarka ju nog, för att ångan af hetsig Falerner
Jaga ur hufvudet bort, då skuggan redan på fem står.
Hvad har du för dig? Altre’n hundstjernan, den rasande,

bränner 5 Torkande skördar; i skygd af skuggiga almen är hjorden.” Säger af lärarne en. "Är det sanning?" Verkligen? Fort hit

f

Huc aliquis! Nemon ?" Turgescit vitrea bilis.

10 Jam liber et positis bicolor membrana capillis
Inque manus chartæ nodosaque venit arundo.
Tum querimur, crassus calamo quod pendeat humor,

Nigra quod infusa vanescat sepia lympha,

Dilutas, querimur, geminet quod fistula guttas. 15 O miser inque dies ultra miser, hucine rerum

Venimus? At cur non potius teneroque columbo
Et similis regum pueris pappare minutum
Poscis et iratus mammæ lallare recusas?
"An tali studeam calamo ?" Cui verba ? Quid istas

20 Succinis ambages? Tibi luditur, effluis amens.

Contemnere: sonat vitium percussa, maligne

Respondet viridi non cocta fidelia limo.

Udum et molle lutum es: nunc, nunc properandus et acri

Fingendus sine fine rota. Sed rure paterno
25 Est tibi far modicum, purum et sine labe salinum -

Quid metuas? – cultrixque foci secura patella.
Hoc satis ? An deceat pulmonem rumpere ventis,

Stemmate quod Tusco ramum millesime ducis,

Censoremve tuum vel quod trabeate salutas ? 30 Ad populum phaleras! Ego te intus et in cute novi.

RU