Obrázky na stránke
PDF

Någon! Hvad ingen?" Af harm nu gallen glänsande

sväller. Jag kan spricka.hör man Arkadiska hjordarne

skria. Bok nu och pergament, tvåfärgadt och håren beröfvadt, 10 Kommit i handen och papper dertill och det ledade röret. man klagar, att tjock fastklibbar sig vätskan vid

реппап, Klagar, att svärtan hos bläcket förgår, när med vatten

det utspäds, Och att af röret ges blott dubbla, förrinnande droppar. Ack du arme, som dag för dag än armare blifver, 15 Hit har det kommit? Hvarför begär du ej heldre att, späda Dufvan och konungabarn lik, matas med bitar och hvarför Vägrar du ej, helt ond din amma, att låta dig vyssjas? "Kan jag skrifva med sådant ett rör?Hvem bedrar du?

. Hvi dessa Svepskäl trallu? Förlusten är din , du förspiller dig, dåre! 20 Du skall föraktas. Med klangen sitt fel, när man slår

den, röjer Krukan och svarar ej rätt, ty leran är frisk och ej

bränd nog. Mjuk och fuktig lera du är. Nu, nu skall du rastlöst Formas med fart, hjulet i gång är. fädernegården Har du dock något säd, och ett felfritt, glänsande saltkar – 25 Frukt a ej! och en offerskål, säker, vid härden. Ar det väl nog? Eller höfs dig att uppblåst lungorna

sprünga, För det af Tuskisk stam du en gren är i tusende ledet, Eller för det att i riddaredrägt du mönstras af censorn? Grannlåt åt folket blott! Jag känner dig utan och innan. 50

Non pudet ad moren discincti vivere Nattæ ?
Sed stupet bic vitio, et fibris increvit opimum
Pingue: caret culpa, nescit, quid perdat, et alto

Demersus summa rursum non bullit in unda. 35 Magne pater divum, sævos punire tyrandos

Haud alia ratione velis, quum dira libido
Moverit ingenium ferventi tincta veneno:
Virtutem videant intabescantque relicta.

Anne magis Siculi gemuerunt æra juvenci 40 Et magis auratis pendens laquearibus ensis

Purpureas subter cervices terruit. imus,
Imus præcipites, quam si sibi dicat et intus
Palleat infelix, quod proxima nesciat uxor.

Sæpe oculos, memini, tangebam parvus olivo, 45 Grandia si nollem murituri verba Catonis

Dicere et insano multum laudanda magistro,
Quæ pater adductis sudans audiret amicis.
Jure: etenim id summum, quid dexter senio ferret,

Scire erat in voto, damnosa canicula quantum 50 Raderet, angustæ collo non fallier orcæ,

Neu quis callidior buxum torquere flagello.
Haud tibi inexpertum curvos deprendere mores,
Quæque docet sapiens braccatis illita "Medis

Porticus, insomnis quibus et detonsa juventus 55 Invigilat siliquis et grandi posta polenta;

Et tibi, quæ Samios deduxit litera ramos,
Surgentem dextro monstravit limite callem.
Stertis adhuc, laxumque caput compage soluta
Oscitat hesteruum dissutis undique malis ?

Blyges du ej, att lefva just , som en liderlig Natta ?
Dock han förslöas i lust, och rikligt fett i hans inre
Frodas; från synd är han fri, han vet ej hvad han förlorar;
Sjunken i djupet han skall ej mer uppflyta ytan.
Gudars mägtige fader, du ej grymma tyranner 25
Strafsa annat sätt, jag ber, när de onda begären,
Dränkta i brännande gift, ha oro verkat i själen:
blott dygden de se och förtvina, för det de försmått den!
Steg väl en djupare suck från Siciliska oxen af leoppar?
Månn' det förförade mer, det svärd, som från gyllene taket 40
Sväfvade öfver en hals, af purpur skimrande, än om
Utför, utför det går till sig sjelf man säger och osäll
Angslas i hjertat för sådant, som ej ens hustrun

känna?
Ofta jag ögonen strök, som barn, med olja, jag mins det,
När jag ej ville alls framsäga den döende Catos 45
Ståtliga ord, dem beröm af min dårlige lärare tillkom,
För att i vänners krets afhöras med svett af min fader.
jag med rätta; ty det var min högsta önskan, att veta
Hvad den lyckliga sexan mig gaf, hvad skadliga hunden
Kom mig att tappa, att ej flaskhalsen, den trånga , förfela, 50
Samt att ingen måtte, som jag, slå snurran med piskan.
Du ju förstår och vet att felande seder bemärka,
Vet hvad den vishetens pelaregång, som med Meder i byxor
Prunkar, oss lär, hvaråt en kortklippt, vakande ungdom
Egnar sig, spisande grönt och väldiga kakor af kornbröd 55
Dig bokstafven, hvarfrån de Samiska grenarne utgått',
Har ju den gångstig vist, som högra leden sig höjer.
Snarlar du än, med hufvudet slakt och senorna slappa,
Gäspar af gårdagsrús, med käkarne vidt från hvarandra?

60 Est aliquid, quo tendis et in quo dirigis arcum ?

An passim sequeris corvos testaque lutoque
Securus, quo pes ferat, atque ex tempore vivis ?
Helleborum frustra, quum jam cutis ægra tumebit,

Poscentes videas: venienti occurrite morbo, 65 Et quid opus Cratero magnos promittere montes ?

Discite, o miseri, et causas cognoscite rerum:
Quid sumus aut quidnam victuri gignimur? Ordo
Quis datus aut metæ quam mollis flexus et unde?

Quis modus argento, quid fas optare? Quid asper

70 Utile nummus habet, patriæ carisque propinquis

Quantum elargiri deceat ? Quem te Deus esse
Jussit, et humana qua parte locatus es in re?

Disce, neque invideas, quod multa fidelia putet

In locuplete penu defensis pinguibus Umbris, 75 Et piper et pernæ, Marsi monumenta clientis, Mænaque quod prima nondum defecerit orca. Hic aliquis de gente hircosa Centurionum Dicat: "Quod satis est, sapio mihi. Non ego curo

Esse, quod Archesilas ærumnosique Salones 80 Obstipo capite et figentes lumine terram,

Murmura quum secum et rabiosa silentia rodunt

Atque exporrecto trutinantur verba labello
Aegroti veteris meditantes somnia: gigni

Har du ett mål för din sträfvan, hvar du sigtar med

bågen? 60 Eller förföljer du foglar ibland med jord och med stenar, Obekymrad, hvart kosan än bär, och lefver för dagen? Prustrot fåfängt, när sjuk ren huden börjat att svälla , Menniskor fordra man ser; sjukdomen möten vägen, Och hvad behöfs se'n gyllene berg åt Craterus lofva? 65 Lären känna, o ) olycklige, tingenas grunder: Vi, hvad äro vi menskor, för hvad blef lifvet oss gifvet? Hvilken är lagen, hur lätt är svängen kring målet och

hvarfrån? Hvar ha pengar sin gräns, hvad är lofligt att önska?

Hvad fins i Sträfva myntet för gagn, hvad bör man för fäderneslandet 70 Och för de älskade frändernas skuld utgifva? Till hvem har Gud dig bestämt, hvad plats är du ställd i den mensk

liga verlden? Lär det, och afund ej hys, för att krukor surna i mängd

bland Rika förrådet hos den, som feta Umbrer försvarat, Peppar och skinkor också der, minnen af Marserclienten , 75 Samt för det ej sardelln tar slut i den kagge, som främst är. Någon mig säger härvid af de ruskiga Centurioners Slägte: "Tillräckligt vis jag är; jag eger ej lust att Vara en Archesilaus, en dystert grubblande Salon, Lutande hufvudet ned och med blicken fåstad marken, 80 När han sväljer sitt mummel för sig och sin tystnad af

vanvett, Och läppar, som långt framskjutas, ordena väger, Drömmar af någon gammal förryckt begrundande djupt,

att

« PredošláPokračovať »