Detta Calabrisk ull har kokt och färgat i snäcksaft; 65 Fel ock detta begår, ja fel, men det vinner på felen; Sägen dock, prester, hvad gör på ett heligt ställe väl guldet? Samma nytta, som dockor, af mör hemburna åt Venus. 70 Sådant ju vi åt de himmelska ge, som af väldiga fat ej Mäktar dem ge en svag afkomling af store Messala. Känslan af billighet, rätt i mitt sinne befästad och helga Djup i min själ och ett bröst, der det goda och ädla är rotfäst: Följe mig detta till templen, och mjöl tacknämligt skall blifva. V. 19. cuinam utrumque tribuimus poetæ auctore Herm. 1. 1. II. p. 26. V. 42. tucetum "apud Gallos Cisalpinos bubula dicitur caro condimentis quibusdam crassis oblita ac macerata, quæ ideo toto anno durat" Schol. Videtur igitur proxime ad nostrum "salt kött" accedere. V. 54 Cfr. Herm. 1. 1. II. p. 28. TREDJE SATIREN. Räcker då evigt det här? Klar genom fönsterna tränger Torkande skördar; i skygd af skuggiga almen är hjorden.” Huc aliquis! Nemon?" Turgescit vitrea bilis. "Findor." Ut Arcadia pecuaria rudere dicas. to Jam liber et positis bicolor membrana capillis Nigra quod infusa vanescat sepia lympha, Dilutas, querimur, geminet quod fistula guttas. "An tali studeam calamo?" Cui verba? Quid istas 20 Succinis ambages? Tibi luditur, effluis amens. Contemnere: sonat vitium percussa, maligne Respondet viridi non cocta fidelia limo. Udum et molle lutum es: nunc, nunc properandus et acri Fingendus sine fine rota. Sed rure paterno 25 Est tibi far modicum, purum et sine labe salinum Quid metuas? cultrixque foci secura patella. Hoc satis? An deceat pulmonem rumpere ventis, Stemmate quod Tusco ramum millesime ducis, 30 Ad populum phaleras! Ego te intus et in cute novi. Någon! Hvad ingen?" Af harm nu gallen glänsande sväller. "Jag kan spricka." Så hör man Arkadiska hjordarne skria. Bok nu och pergament, tvåfärgadt och håren beröfvadt, 10 Kommit i handen och papper dertill och det ledade röret. Då man klagar, att tjock fastklibbar sig vätskan vid pennan, 15 Klagar, att svärtan hos bläcket förgår, när med vatten det utspäds, Och att af röret ges blott dubbla, förrinnande droppar. Ack du arme, som dag för dag än armare blifver, Hit har det kommit? Hvarför begär du ej heldre att, späda Dufvan och konungabarn lik, matas med bitar och hvarför Vägrar du ej, helt ond på din amma, att låta dig vyssjas? "Kan jag skrifva med sådant ett rör?" Hvem bedrar du? Hvi dessa Svepskäl tralla? Förlusten är din, du förspiller dig, dåre! 20 Du skall föraktas. Med klangen sitt fel, när man slår på den, röjer Krukan och svarar ej rätt, ty leran är frisk och ej bränd nog. Mjuk och fuktig lera du är. Nu, nu skall du rastlöst Formas med fart, då hjulet i gång är. På fädernegården Har du dock något säd, och ett felfritt, glänsande saltkar — 25 Frukta då ej! och en offerskål, så säker, vid härden. Ar det väl nog? Eller höfs dig att uppblåst lungorna spränga, För det af Tuskisk stam du en gren är i tusende ledet, Eller för det att i riddaredrägt du mönstras af censorn? Grannlåt åt folket blott! Jag känner dig utan och innan. 30 35 Non pudet ad morem discincti vivere Natta? Sed stupet hic vitio, et fibris increvit opimum Pingue: caret culpa, nescit, quid perdat, et alto Demersus summa rursum non bullit in unda. Magne pater divum, sævos punire tyrannos Haud alia ratione velis, quum dira libido Sæpe oculos, memini, tangebam parvus olivo, 45 Grandia si nollem morituri verba Catonis Dicere et insano multum laudanda magistro, 50 Raderet, angustæ collo non fallier orca, 55 35 Blyges du ej, att lefva just så, som en liderlig Natta? känna? 45 50 Ofta jag ögonen strök, som barn, med olja, jag mins det, |