Obrázky na stránke
PDF
ePub

60 Est aliquid, quo tendis et in quo dirigis arcum?

An passim sequeris corvos testaque lutoque Securus, quo pes ferat, atque ex tempore vivis? Helleborum frustra, quum jam cutis ægra tumebit, Poscentes videas: venienti occurrite morbo, 65 Et quid opus Cratero magnos promittere montes? Discite, o miseri, et causas cognoscite rerum: Quid sumus aut quidnam victuri gignimur? Ordo Quis datus aut metæ quam mollis flexus et unde?

Quis modus argento, quid fas optare? Quid asper

70 Utile nummus habet, patriæ carisque propinquis Quantum elargiri deceat? Quem te Deus esse Jussit, et humana qua parte locatus es in re?

Disce, neque invideas, quod multa fidelia putet

In locuplete penu defensis pinguibus Umbris, 75 Et piper et pernæ, Marsi monumenta clientis, Mænaque quod prima nondum defecerit orca. Hic aliquis de gente hircosa Centurionum Dicat: "Quod satis est, sapio mihi. Non ego curo Esse, quod Archesilas ærumnosique Salones

80 Obstipo capite et figentes lumine terram,

Murmura quum secum et rabiosa silentia rodunt

Atque exporrecto trutinantur verba labello

Aegroti veteris meditantes somnia: gigni

Har du ett mål för din sträfvan, hvarpå du sigtar med bågen? co

Eller förföljer du foglar ibland med jord och med stenar,
Obekymrad, hvart kosan än bär, och lefver för dagen?
Prustrot fåfängt, när sjuk re'n huden börjat att svälla,
Menniskor fordra man ser; sjukdomen möten på vägen,
Och hvad behöfs se'n gyllene berg åt Craterus lofva?
Lären då känna, o I olycklige, tingenas grunder:
Vi, hvad äro vi menskor, för hvad blef lifvet oss gifvet?
Hvilken är lagen, hur lätt är svängen kring målet och
hvarfrån?

65

Hvar ha pengar sin gräns, hvad är lofligt att önska? Hvad fins i Sträfva myntet för gagn, hvad bör man för fäderneslandet 70 Och för de älskade frändernas skuld utgifva? Till hvem har Gud dig bestämt, på hvad plats är du ställd i den menskliga verlden? Lär det, och afund ej hys, för att krukor surna i mängd

bland

75

Rika förrådet hos den, som feta Umbrer försvarat, Peppar och skinkor också der, minnen af Marserclienten, Samt för det ej sardelln tar slut i den kagge, som främst är. Någon mig säger härvid af de ruskiga Centurioners Slägte: "Tillräckligt vis jag är; jag eger ej lust att Vara en Archesilaus, en dystert grubblande Salon, Lutande hufvudet ned och med blicken fästad på marken, so När han sväljer sitt mummel för sig och sin tystnad af vanvett,

Och på läppar, som långt framskjutas, ordena väger, Drömmar af någon gammal förryckt begrundande djupt,

att

De nihilo nihil, in nihilum nil posse reverti.

85 Hoc est, quod palles, cur quis non prandeat? Hoc est?" His populus ridet multumque torosa juventus

Ingeminat tremulos naso crispante cachinnos.
"Inspice, nescio quid trepidat mihi pectus et ægris
Faucibus exsuperat gravis halitus: inspice, sodes!"

90 Qui dicit medico jussus requiescere, postquam
Tertia compositas vidit nox currere venas,
De majore domo modice sitiente lagena
Lenia loturo sibi Surrentina rogavit.

"Heus bone, tu palles." "Nihil est." "Videas tamen istud,

95 Quicquid id est; surgit tacite tibi lutea pellis."

"At tu deterius palles. Ne sis mihi tutor! Jam pridem hunc sepeli: tu restas."

"Perge, tacebo",

Turgidus hic epulis atque albo ventre lavatur
Gutture sulphureas lente exhalante mephites.
100 Sed tremor inter vina subit, calidumque triental
Excutit e manibus, dentes crepuere retecti:
Uncta cadunt laxis tunc pulmentaria labris.
Hinc tuba, candela: tandemque beatulus alto
Compositus lecto, crassisque lutatus amomis
105 In portam rigidas calces extendit; at illum
Hesterni capite induto subiere Quirites.

Tange, miser, venas et pone in pectore dextram:

"Nit calet hic." Summosque pedes attinge manusque :

Intet af intet blir och intet varder till intet. Det är då skälet, hvarför man är blek, hvarför man ej äter!” 85 Folket har roligt deråt, och en ungdom med kraftiga muskler

Skallande salfvor af skratt upphäfver och rynkar på näsan. "Se nu till mig, besynnerligt slår mitt hjerta och andan Skämd ur en värkande hals uppstiger: var god och mig tillse!" Den, som till läkarn så sagt och befalts att hålla sig stilla, Når han på tredje natten har märkt, att pulsen sig lugnat, Straxt från ett rikare hus begär att få sig en flaska Stor är icke dess törst mildt vin från Surrentum

till badet.

"Men du är blek, min vän." "Det är intet." "Dock det ej förbise, Hvad det än är; ty gul din hud uppsväller omärkligt." "Blekare dock du är sjelf. Förmyndare var ej åt mig, du! Den jag begrafvit altre'n. Du är qvar." "Gå på, jag skall tiga."

96

95

Nu, af rätterna stind och blek om magen, han badar,
Medan hans strupe med nöd utandas ångor af svafvel.
Men han öfverfalls, när han dricker, af skälfva; ur handen' 100
Släpper han heta pokaln och tänderna blottade skallra,
Och hans kostliga spis från de hängande läpparne faller.
Sedan trumpeter och ljus; och till slut den salige sträcker,
Bäddad på upphöjd säng och med tjock amomum bestruken,
Stelnade hälarne ut mot dörren, och, höljda af mössor, 105
Honom Quiriter ifrån gårdagen på axlarne lägga.
Arme, på pulsen dig känn, lägg handen på hjertat
derjemte!
"Der är ej hett." Och känn dig ytterst på händer och fötter.

"Non frigent." Visa est si forte pecunia, sive 110 Candida vicini subrisit molle puella,

Cor tibi rite salit? Positum est algente catino

Durum olus et populi cribro decussa farina:
Tentemus fauces: tenero latet ulcus in ore
Putre, quod haud deceat plebeia radere beta.
115 Alges, quum excussit membris timor albus aristas;
Nunc face supposita fervescit sanguis et ira
Scintillant oculi, dicisque facisque, quod ipse
Non sani esse hominis non sanus juret Orestes.

V. 7. Duentzerus legit: Unus, ait (sc adolescens), comitum (sc. adsit vertitque: "Einer der Diener!", quod tamen minime est probandum. Patet enim sex primos versus a comite aliquo adolescentis dici, posteaque, ut apertum hoc fiat, a poëta adjungi: Unus ait comitum (= hoc unus de comitibus dicit). Tum vero adolescentem succlamare: verumne? etc.

V. 38. Passovius legit: virtutem ut videant, quæ quidem lectio ita possit defendi, si, quum haud alia pro hac sit scriptum, ut ad sensum po

SATIRA IV.

"Rem populi tractas?" Barbatum hæc crede magistrum Dicere, sorbitio tollit quem dira cicuta.

"Quo fretus, dic hoc, magni pupille Pericli?

Scilicet ingenium et rerum prudentia velox 5 Ante pilos venit, dicenda tacendaque calles. Ergo, ubi commota fervet plebecula bile,

« PredošláPokračovať »