60 Est aliquid, quo tendis et in quo dirigis arcum? An passim sequeris corvos testaque lutoque Securus, quo pes ferat, atque ex tempore vivis? Helleborum frustra, quum jam cutis ægra tumebit, Poscentes videas: venienti occurrite morbo, 65 Et quid opus Cratero magnos promittere montes? Discite, o miseri, et causas cognoscite rerum: Quid sumus aut quidnam victuri gignimur? Ordo Quis datus aut metæ quam mollis flexus et unde? Quis modus argento, quid fas optare? Quid asper 70 Utile nummus habet, patriæ carisque propinquis Quantum elargiri deceat? Quem te Deus esse Jussit, et humana qua parte locatus es in re? Disce, neque invideas, quod multa fidelia putet In locuplete penu defensis pinguibus Umbris, 75 Et piper et pernæ, Marsi monumenta clientis, Mænaque quod prima nondum defecerit orca. Hic aliquis de gente hircosa Centurionum Dicat: "Quod satis est, sapio mihi. Non ego curo Esse, quod Archesilas ærumnosique Salones 80 Obstipo capite et figentes lumine terram, Murmura quum secum et rabiosa silentia rodunt Atque exporrecto trutinantur verba labello Aegroti veteris meditantes somnia: gigni Har du ett mål för din sträfvan, hvarpå du sigtar med bågen? co Eller förföljer du foglar ibland med jord och med stenar, 65 Hvar ha pengar sin gräns, hvad är lofligt att önska? Hvad fins i Sträfva myntet för gagn, hvad bör man för fäderneslandet 70 Och för de älskade frändernas skuld utgifva? Till hvem har Gud dig bestämt, på hvad plats är du ställd i den menskliga verlden? Lär det, och afund ej hys, för att krukor surna i mängd bland 75 Rika förrådet hos den, som feta Umbrer försvarat, Peppar och skinkor också der, minnen af Marserclienten, Samt för det ej sardelln tar slut i den kagge, som främst är. Någon mig säger härvid af de ruskiga Centurioners Slägte: "Tillräckligt vis jag är; jag eger ej lust att Vara en Archesilaus, en dystert grubblande Salon, Lutande hufvudet ned och med blicken fästad på marken, so När han sväljer sitt mummel för sig och sin tystnad af vanvett, Och på läppar, som långt framskjutas, ordena väger, Drömmar af någon gammal förryckt begrundande djupt, att De nihilo nihil, in nihilum nil posse reverti. 85 Hoc est, quod palles, cur quis non prandeat? Hoc est?" His populus ridet multumque torosa juventus Ingeminat tremulos naso crispante cachinnos. 90 Qui dicit medico jussus requiescere, postquam "Heus bone, tu palles." "Nihil est." "Videas tamen istud, 95 Quicquid id est; surgit tacite tibi lutea pellis." "At tu deterius palles. Ne sis mihi tutor! Jam pridem hunc sepeli: tu restas." "Perge, tacebo", Turgidus hic epulis atque albo ventre lavatur Tange, miser, venas et pone in pectore dextram: "Nit calet hic." Summosque pedes attinge manusque : Intet af intet blir och intet varder till intet. Det är då skälet, hvarför man är blek, hvarför man ej äter!” 85 Folket har roligt deråt, och en ungdom med kraftiga muskler Skallande salfvor af skratt upphäfver och rynkar på näsan. "Se nu till mig, besynnerligt slår mitt hjerta och andan Skämd ur en värkande hals uppstiger: var god och mig tillse!" Den, som till läkarn så sagt och befalts att hålla sig stilla, Når han på tredje natten har märkt, att pulsen sig lugnat, Straxt från ett rikare hus begär att få sig en flaska Stor är icke dess törst mildt vin från Surrentum till badet. "Men du är blek, min vän." "Det är intet." "Dock det ej förbise, Hvad det än är; ty gul din hud uppsväller omärkligt." "Blekare dock du är sjelf. Förmyndare var ej åt mig, du! Den jag begrafvit altre'n. Du är qvar." "Gå på, jag skall tiga." 96 95 Nu, af rätterna stind och blek om magen, han badar, "Non frigent." Visa est si forte pecunia, sive 110 Candida vicini subrisit molle puella, Cor tibi rite salit? Positum est algente catino Durum olus et populi cribro decussa farina: V. 7. Duentzerus legit: Unus, ait (sc adolescens), comitum (sc. adsit vertitque: "Einer der Diener!", quod tamen minime est probandum. Patet enim sex primos versus a comite aliquo adolescentis dici, posteaque, ut apertum hoc fiat, a poëta adjungi: Unus ait comitum (= hoc unus de comitibus dicit). Tum vero adolescentem succlamare: verumne? etc. V. 38. Passovius legit: virtutem ut videant, quæ quidem lectio ita possit defendi, si, quum haud alia pro hac sit scriptum, ut ad sensum po SATIRA IV. "Rem populi tractas?" Barbatum hæc crede magistrum Dicere, sorbitio tollit quem dira cicuta. "Quo fretus, dic hoc, magni pupille Pericli? Scilicet ingenium et rerum prudentia velox 5 Ante pilos venit, dicenda tacendaque calles. Ergo, ubi commota fervet plebecula bile, |