De nihilo nihil, in nihilum nil posse reverti. $5 Hoc est, quod palles, cur quis non prandeat ? Hoc est ?" His populus ridet multumque torosa juventus Ingeminat tremulos naso crispante cachinnos. 90 Qui dicit medico jussus requiescere, postquam Tertia compositas vidit nox currere venas, "Heus bone, tu palles." "Nihil est." "Videas tamen istud, 95 Quicquid id est; surgit tacite tibi lutea pellis.” . Turgidus hic epulis atque albo ventre lavatur Gutture sulphureas lente exhalante mephites. Excutit é manibus, dentes crepuere retecti: Compositus lecto, crassisque lutatus amomis "Nit calet bic.” Summosque pedes attinge manusque : Intet af intet blir och'intét varder till intet. Det är då skälet, hvarför man är blek, hvarför man ej äter!" $6 Folket har roligt deråt, och en ungdom med kraftiga muskler Skallande salfvor af skratt upphäfver och rynkar på näsan. "Se nu till mig, besynnerligt slår mitt hjerta och andan Skämd ur en värkande hals uppstiger: var god och mig tillse !" Den, som till läkarn så sagt och befalts att hålla sig stilla , 90 När han på tredje natten har märkt, att pulsen sig lugnat, Straxt från ett rikare hus begär att få sig en flaska — Stor är icke dess först - mildt vin från Surrentum till badet. ”Men du är blek, min vän." "Det är intet." "Dock det ej förbise, Hvad det än är; ty gul din hud uppsväller omärkligt." 95 ”Blekare dock du är sjelf. Förmyndare var ej åt mig, du! Den jag begrafvit altre'n. Du är quar." "Gå på, jag skall tiga." Nu, af rätterna stind och blek om magen, han badar, Medan hans strupe med nöd utandas ångor af svafvel. Men han öfverfalls, när han dricker, af skälfva; ur handen' 100 Släpper han heta pokaln och tänderna blottade skallra , Och hans kostliga spis från de hängande läpparne faller. Sedan trumpeter och ljus; och till slut den salige sträcker, Bäddad på upphöjd säng och med tjock amomum bestruken, Stelnade hälarne ut mot dörren, och, holjda af mössor , 105 Honom Quiriter ifrån gårdagen på axlarne lägga. Arme, på pulsen dig känn, lägg handen på hjertat derjemte! ”Der är ej hett.” Och känn dig ytterst på händer och fötter. 3. "Non frigent.” Visa est si forte pecunia, sive 110 Candida vicini subrisit molle puella, Cor tibi rite salit? Positum est algente catino Durum olus et populi cribro decussa farina : Putre, quod haud deceat plebeia radere beta. Nunc face supposita fervescit sanguis et ira V. 7. Duentzerus legit: Unus', ait (sc adolescens), comitum (sc. adsit) vertitque: "Einer der Diener!", quod tamen minime est probandum. Patet enim sex primos versus a comite aliquo adolescentis dici, posteaque, ut apertum hoc fiat, a poëta adjungi: Unus ait comitum (= hoc unus de comitibus dicit). Tum vero adolescentem succlamare: verumne? etc. V. 38. Passovius legit: virtutem ut videant, quæ quidem lectio ita possit defendi, si, quum haud alia pro hac sit scriptum, ut ad sensum po SATIRA IV. "Rem populi tractas?" Barbatum hæc crede magistrum Dicere, sorbitio tollit quem dira cicutæ. "Quo fretus, dic hoc, magni pupille Pericli? Scilicet ingenium et rerum prudentia velox 5 Ante pilos venit, dicenda tacendaque calles. Ergo, ubi commota fervet plebecula bile, "Kalla äro de ej.” Om du blott fått pengar i sigte, Eller om ljuft åt dig grannflickan, den blomstrande, smålett, 110 Klappar då hjertat som förr? På ett iskallt fat är nu framsatt Okokt grönt och mjöl, som är sålladt igenom en grofsigt: Låtom oss fresta din gom! Då straxt ömtåliga munnen Gömmer ett sår, som skafvas ej bör af plebejiska betan. Än, när på ända ditt hår blek fruktan reser, du skälfver, 115 Än uppsjuder din blod, som vore en fackla inunder, Ögonen gnistra af vrede, du gör och talar, hvad sjelf dig, Fastän galen, Orestes dock svor blott galenskap vara. tius quam ad ipsa verba relatum putemus; sed non satis firma codicum auctoritate nititur. V. 9, 46, 60, 68 Cfr. Herm. l. I. II. p. 31–36. V. 100. Hermannus (II. p. 40) lectione tremor, quam et Codd. et sensui repugnare dicit, rejectal, timor probat. Sed sensus certe tremor requirit; nam manifestum est hic non de animi perturbationibus agi, sed de corpore hominis ægri, quem, quum cibo gravatus in balneum descendisset, potantem subita occuparet febris. Tum dentes crepantes, labra diducta sunt manifesta febris frigidæ seu tremoris signa. FJERDE SATIREN. "Du tar staten om hand!” Så tänk dig den skäggige lärarn Yttra sig, den, på hvars lif görs slut af en gräselig giftdryck. "Säg, i förtröstan hvar på, du Perikles, den mäktiges, myndling? Troligen har förstånd och förfarenhet kommit helt hastigt, Förr än fjunen, hos dig; du vet att tala och tiga. 5 Om uppretad en gång folkhopen sjuder af vrede, Fert animus calidæ fecisse silentia turbæ Hoc puta, non justum est, illud male, rectius illud." 10 Scis etenim justum gemina suspendere lance Ancipitis libræ, rectum discernis, ubi inter 15 Ante diem blando caudam jactare popello Desinis, Anticyras melior sorbere meracas! Exspecta , haud aliud respondeat hæc anus. I nunc: 20 "Dinomaches ego sum", suffla, "sum candidus.” Esto, Dum ne deterius sapiat pannucia Baucis, 25 Quæsieris: "Nostin Vectidi prædia ?” ”Cujus?" "Dives arat Curibus, quantum non milvus oberrat”. "Hunc ais ?" "Hunc Dis iratis Genioque sinistro, Qui, quandoque jugum pertusa ad compita figit, 30 Ingemit: Hoc bene sit! tunicatum cum sale mordens |