"Kalla äro de ej." Om du blott fått pengar i sigte, Eller om ljuft åt dig grannflickan, den blomstrande, smålett, Klappar då hjertat som förr? På ett iskallt fat är nu framsatt Okokt grönt och mjöl, som är sålladt igenom en grofsigt: Låtom oss fresta din gom! Då straxt ömtåliga munnen Gömmer ett sår, som skafvas ej bör af plebejiska betan. Än, när på ända ditt hår blek fruktan reser, du skälfver, Än uppsjuder din blod, som vore en fackla inunder, Ögonen gnistra af vrede, du gör och talar, hvad sjelf dig, Fastän galen, Orestes dock svor blott galenskap vara. 110 115 tius quam ad ipsa verba relatum putemus; sed non satis firma codicum auctoritate nititur. V. 9, 46, 60, 68 Cfr. Herm. 1. 1. II. p. 31–36. V. 100. Hermannus (II. p. 40) lectione tremor, quam et Codd. et sensui repugnare dicit, rejectal, timor probat. Sed sensus certe tremor requirit; nam manifestum est hic non de animi perturbationibus agi, sed de corpore hominis ægri, quem, quum cibo gravatus in balneum descendisset, potantem subita occuparet febris. Tum dentes crepantes, labra didueta sunt manifesta febris frigidæ seu tremoris signa. FJERDE SATIREN. "Du tar staten om hand!" Så tänk dig den skäggige lärarn Yttra sig, den, på hvars lif görs slut af en gräselig giftdryck. "Säg, i förtröstan hvarpå, du Perikles, den mäktiges, myndling? Troligen har förstånd och förfarenhet kommit helt hastigt, Förr än fjunen, hos dig; du vet att tala och tiga. Om uppretad en gång folkhopen sjuder af vrede, 5 Fert animus calidæ fecisse silentia turbæ Majestate manus: quid deinde loquere? "Quirites, Hoc puta, non justum est, illud male, rectius illud." 10 Scis etenim justum gemina suspendere lance Ancipitis libræ, rectum discernis, ubi inter Curva subit, vel quum fallit pede regula varo, Et potis es nigrum vitio præfigere theta. Quin tu igitur summa nequicquam pelle decorus 15 Ante diem blando caudam jactare popello I nunc: Exspecta, haud aliud respondeat hæc anus. 20 "Dinomaches ego sum", suffla, "sum candidus." Esto, Dum ne deterius sapiat pannucia Baucis, 25 Quæsieris: "Nostin Vectidi prædia?" "Cujus?" Qui, quandoque jugum pertusa ad compita figit, 30 Ingemit: Hoc bene sit! tunicatum cum sale mordens Mod i bröstet du har, att den lågande massan till tystnad Bringa med utsträckt hand. Hvad säger du sedan? "Quiriter, Detta är orätt, dåligt det der, det tredje är bättre." Ty afväga det sanna uppå jemnsväfvande vågens Dubbelskålar du kan, urskilja det rätta, om ock bland Vrångt det har kommit, om haltande ock rättsnöret bedrager; Dödsbokstafven förmår du också att teckna för lasten. Nej, hör heldre nu upp, du, som fåfängt ett glänsande skinn bär, Att åt ett smekande folk i förtid hviska på svansen. Bättre dig passar, att ren ta in Anticyras prustrot. Hvad är höjden af godt för dig? Att kråset beständigt Smörja, att gassa din kropp altjemt i skenet af solen. Vänta, ej annat svar du får af gumman der. Gå nu, Brösta dig: "Jag är Dinomaches son, jag är skön.” Må så vara, 10 15 20 Men traskäringen Baucis likväl ej sämre förstånd har, När som örter hon högt utropar åt liderligt slaffolk." Att ej en enda försöker att gå till sig sjelf, ej en enda! Nej! den säck blott man ser, som på föregångarens rygg fins. Du nu frågar: "Vectidii gods du känner ju?" "Hvilkens?” 25 "Hans, som i Cures har fält, dem gladan ej mäter i flygten." "Den?" "Just den, som är född med himlens och geniens vrede, Den, som, när han sitt ok upphänger i öppna kapellet, Suckar, i det han med sorg från sitt krus det åldrade hartset Skrapar: Med gudarnes nåd, hinnskaliga lökar med salt till 30 Cæpe et farratam pueris plaudentibus ollam Pannosam fæcem morientis sorbet aceti." Est prope te ignotus, cubito qui tangat et acre 35 Despuat: hi mores penemque arcanaque lumbi Runcantem populo marcentes pandere vulvas! Tu, quum maxillis balanatum gausa pe pectas, Inguinibus quare detonsus gurgulio exstat? Quinque palæstritæ licet hæc plantaria vellant 40 Elixasque nates labefactent forcipe adunca, Non tamen ista filix ullo mansuescit aratro. Cædimus inque vicem præbemus crura sagittis: Vivitur hoc pacto, sic novimus. Ilia subter Cæcum vulum habes; sed lato balteus auro 45 Prætegit. Ut mavis da verba et decipe nervos, Si potes! Egregium quum me vicinia dicat, 50 Non credam? Viso si palles, improbe, nummo, Si facis in penem quicquid tibi venit amarum, Nequicquam populo bibulas donaveris aures. Respue, quod non es, tollat sua munera cerdo: Tecum habita: noris, quam sit tibi curta supellex. Tuggar och pimplar åt gröt då slafvarne klappa i händren Gammal och möglig drägg af vin, som till ättika surnat.” Men, om, med salfvor smord, du makligt dig sträcker i solen, Står der en främling, som rör vid din arm och bespottar dig hånfullt: Hvilken förnedring, att så utrota förborgade delars 35 Hvarför hänger din blygd afrakad nere vid ljumsken? rasar, Fruktlöst lånar du då åt folket ett lyssnande öra. 50 |