Obrázky na stránke
PDF

Mod i bröstet du har, att den lågande massan till tystnad Bringa med utsträckt hand. Hvad säger du sedan?

"Quiriter, Detta är orätt, dåligt det der, det tredje är bättre.Ty afväga det sanna uppå jemnsväfvande vågens 10 Dubbelskålar du kan, urskilja det rätta, om ock bland Vrångt det har kommit, om haltande ock rättsnöret bedrager; Dödsbokstafven förmår du också att teckna för lasten. Nej, hör heldre nu upp, du, som fåfängt ett glänsande

skinn bär, Att åt ett smekande folk i förtid hviska svansen. 15 Bättre dig passar, att ren ta in Anticyras prustrot. Hvad är höjden af godt för dig? Att kråset beständigt Smörja, att gassa din kropp altjemt i skenet af solen. Vänta , ej annat svar du får af gumman der. nu, Brösta dig: "Jag är Dinomaches son, jag är skön.

vara, 20 Men traskäringen Baucis likväl ej sämre förstånd har, När som örter hon högt utropar åt liderligt slaffolk.Att ej en enda försöker att till sig sjell, ej en enda ! Nej! den säck blott man ser, som föregångarens

rygg fins. Du nu frågar: "Vectidii gods du känner ju?" "Hvilkens ?” 25 "Hans, som i Cures har fält, dem gladan ej mäter i flygten." Den?" "Just den, som är född med himlens och geniens

vrede, Den, som, när han sitt ok upphänger i öppna kapellet, Suckar, i det han med sorg från sitt krus det åldrade

hartset Skrapar: Med gudarnes nåd, hinnskaliga lökar med

salt till 30

Cæpe et farratam pueris plaudentibus ollam

Pannosam fæcem morientis sorbet aceti.”
At si unctus cesses et figas in cute solem,

Est prope te ignotus, cubito qui tangat et acre

35 Despuat: hi mores penemque arcanaque lumbi

Runcantem populo marcentes pandere vulvas!
Tu, quum maxillis balanatum gausape pectas,

Inguinibus quare detonsus gurgulio exstat ?

Quinque palæstritæ licet hæc plantaria vellant 40 Elixasque pates labefactent forcipe adunca,

Non tamen ista filix ullo mansuescit aratro.
Cædimus inque vicem præbemus crura sagittis:
Vivitur hoc pacto, sic novimus. Ilia subter

Cæcum vulum habes; sed lato balteus auro 45 Prætegit. Ut mavis da verba et decipe nervos,

Si potes! Egregium quum me vicinia dicat,

Non credam? Viso si palles, improbe, nummo,

Si facis in penem quicquid tibi venit amarum,
Si puteal multa cautus vibice flagellas,

50 Nequicquam populo bibulas donaveris aures.

Respue, quod non es, tollat sua munera cerdo: Tecum habita: noris, quam sit tibi curta supellex.

Tuggar och pimplar åt gröt slafvarne klappa i

händren Gammal och möglig drägg af vin, som till ättika surnat." Men, om, med salfvor smord, du makligt dig sträcker

i solen, Står der en främling, som rör vid din arm och bespottar

- dig hånfullt: Hvilken förnedring, att utrota förborgade delars 35 Hår och gifva till pris åt folket förvissnade länder! När du kinden ditt skägg med balsam smörjer och

kammar, Hvarför hänger din blygd afrakad nere vid ljumsken? fem slafvar också de trädgårdssängarna rensa, Rycka med krokig tång din stuss, uppmjukad i vatten, 40 Icke af någon plog kan det ogräset betvingas. Hugg så åt andra vi ge, ge hugg igen oss sjelfva. man lefver, jag känner det väl. Dernere vid midjan Har du ett hemligt sår, men det breda och gyllene bältet Skyler det. Ja! förställ dig, bedrag din natur, som du

tycker , 45 Om du förmår det. "Får jag ej tro, när förträfflig

mitt grannskap Nämner mig?" Dåre, om blek du blifver vid pennin

gars åsyn, Om du gör, hvad dig bjuds af din olycksaliga lusta, Om du med hugg och slag, väl skyddad, kring Puteal

rasar, Fruktlöst lånar du åt folket ett lyssnande öra. 50 Bort med hvad ej är ditt, ge pöbeln dess skänker tillbaka: Blif hos dig sjelf; ser du, hur otillräckligt ditt bo är.

V. 22. Quum bene disc, cant, ocima vernæ significare videtur : Dum cantando venditat vernis dissolutis ocima h. e. herbas et eas fortasse, quæ venerem stimulent (vide sis Plin. Hist. Nat. XIX. sect. 36 et XX. sect. 48. cit. a Perreau, qucm ad hunc locum conferas). Casaub. cant. ocima verne interpretatur: dicere atque ingerere servulo opprobria et, ea, quæ solent cantari, quum ocima seruntur h. e. maledicta, quod tamen ne longius sit petitum, veremur. Cf. Koenig ad h. I.

V. 27. Hunc ais ?" "Aunc etc. Distribuunt hæc inter colloquentes personas alii aliter; sed descriptionem avari certe erit melius ei tribuere,

SATIRA V.

Ad Annæum Cornutum.

Vatibus hic mos est centum sibi poscere voces,
Centum ora et linguas optare in carmina centum,
Fabula seu maesto ponatur hianda tragoedo,
Vulnera seu Parthi ducentis ab inguine ferrum.

5 Quorsum hæc? Aut quantas robusti carminis offas

Ingeris, ut par sit centeno gutture niti ?
Grande locuturi nebulas Helicone legunto,
Si quibus aut Procnes, aut si quibus olla Thyestæ

Fervebit sæpe insulso coenanda Glyconi.
10 Tu neque anhelanti, coquitur dum massa camino,

Folle premis ventos nec clauso murmure raucus
Nescio quid tecum grave cornicaris inepte,

· Nec stloppo tumidas intendis rumpere buccas.

Verba togæ sequeris junctura callidus acri, 13 Ore teres modico, pallentes radere mores

qui de prædiis Vectidii interroget alterum nulla alia de causa , nisi ut de illo possit maledicere, quod jam vidit Perreau.

V. 31. farratam pueris plaudentibus ollam (sc raro visam). Accusativum collato loco Stat. Sily. I. 2. 146 defendit Herm. III. p. 18.

V. 49. Si puteal etc. Hæc, quæ aliquantum interpretibus præbuerunt difficultatis, optimum erit cum Casaubono de Nerone forum cum comitibus peragrante et obvios cædente (Cfr Suet. Nero 26 et Tac. Ann. XIII. 25) statuere esse dicta. Quæ sententia eo potissimum præferenda videtur, quod tota hac satira Neronem perstringi in aperto est.

FEMTE SATIREN.

Till Annæus Cornutus!

"Skalderna hafva för sed att önska sig hundrade röster, Hundrade munnar jemväl och hundrade tungor till sången, Om nu en pjes, för att af en tragöd framskrikas med pathos, Quäds, eller Partherns sår, när han drar mordjernet

ur ljumsken." Säg mig, hvartill? Hvad lägger du för dig för väldiga bitar 5 Af en så mäktig sång, att du hundrade halsar behöfver? Hvilken som grannt vill skrifva, moln Helikon samla, Om för honom Thyests, om Proknes gryta skall sjuda, Denna vanliga spis för den högst misslyckade Glycon. Du ej med pustande bälg, när malmen sjuder i essjan, 10 Vind framtvingar, och ej hest mumlande, inne i munnen, Pladdrar - hur löjligt ändå! för dig sjelf hög

trafvande ramsor, Blåser ej kinderna upp, för att se'n dem med trumman

de spränga. Ord du från forum tar och dem skickligt och träffande fogar, Jemn och hofsam i ton, förfaren att gissla förstörda 15

« PredošláPokračovať »