Doctus et ingenuo culpam defigere ludo.
Hinc trahe, quæ dicas, mensasque relinque Mycenis
Cum capite et pedibus plebeiaque prandia noris.
Non equidem hoc studeo, bullatis ut mibi nugis

20 Pagina turgescat dare pondus idonea fumo.

Secreti loquimur: tibi nunc hortante Camena Excutienda damus præcordia, quantaque nostræ Pars tua sit, Cornute, animæ tibi, dulcis amice, Ostendisse juvat: pulsa dignoscere cautus,

25 Quid solidum crepet et pictæ tectoria linguæ.

His ego centenas ausim deposcere voces,
Ut, quantum mihi te sinuoso in pectore fixi,

Voce traham pura totumque hoc verba resignent,

Quod latet arcana non enarrabile fibra. 30 Quum primum pavido custos mihi purpura cessit,

Bullaque succinctis Laribus donata pependit,
Quum blandi comites totaque impune Subura
Permisit sparsisse oculos jam candidus umbo,

Quumque iter ambiguum est et vitæ nescius error 35 Deducit trepidas ramosa in compita mentes,

Me tibi supposui. Teneros tu suscipis annos
Socratico, Cornute, sinu : tum fallere sollers
Apposita intortos extendit regula mores,

Et premitur ratione animus vincique laborat 40 Artificemque tuo ducit sub pollice vultum.

Tecum etenim longos memini consumere soles
Ét lecum primas epulis decerpere noctes.
Unum opus et requiem pariter disponimus ambo

Seder, att fel nedgöra med skämt, godmodigt och värdigt.
Härifrån hämta dig stoff, och Myceniska borden med deras
Hufvud och fötter förlåt, på Plebejanrättningar smaka.”
Icke min sträfvan är den, att min bok skall svälla af

ordkram,
Liknande bubblor, förstå att vigt åt röken förläna. 20
För oss sjelfva vi tala; för dig, på befallning af Sångmön,
Öppnar jag hjertat, att du derin må skåda; hur mycken
Del du har i min själ, jag för dig, min dyre Cornutus,
Yppar med glädje; så klappa derpå , du, som skiljer

så noga,
Hvad som har äkta klang och hvad som är rappadt i talet. 25
Dertill våga jag kan att hundrade röster begära,
Att, hur djupt jag är fästad vid dig i mitt innersta

hjerta,
Fritt förkunna jag må, och att orden må lägga i dagen
Allt, hvad i hjertats djup sig outtalbart fördöljer.
När som purpurn en gång upphörde att vakta mig skygge, 30
Och min bulla var skänkt åt högt uppskörtade Larer.
När ett smickrande följe, en re'n hvitglänsande toga
Frihet mig gaf, att se mig omkring i hela Subura,
När ej vägen är vald, och irrande, utan att känna
Lifvet, till skiljevägen man förs tvehågsen i själen, 85
Då jag gaf mig till dig. Du, Cornutus , tager min ungdom
Upp i Sokratiskt sköt; rättsnöret krokiga seder
Rätar då ut, med konst omärkligt fogadt intill dem;
Sinnet förföljs af förnuftet och gör sin flit att besegras,
Och tar under din hand an drag, som vittna om konstnärn. 40
Ja! jag mins, att med dig jag hela dagar har tillbragt,
Och att vid bordet med dig jag i början af nätterna sutit.
Möda och hvila fördelade vi for begge gemensamt

Atque verecunda laxamus seria mensa.
45 Non equidem hoc dubites amborum foedere certo

Consentire dies et ab uno sidere duci:
Nostra vel æquali suspendit tempora Libra
Parca tenax veri, seu nata fidelibus hora

Dividit in Geminos concordia fata duorum,
50 Saturnumque gravem nostro Jove frangimus una:

Nescio quod, certe est, quod me tibi temperat astrum.
Mille hominum species et rerum discolor usus;
Velle suum cuique est nec voto vivitur uno.

Mercibus bic Italis mutat sub sole recenti 65 Rugosum piper et pallentis grana cumini;

Hic satur irriguo mavult turgescere somno;
Hic campo indulget; hunc alea decoquit; ille
In venerem putris: sed quum lapidosa chiragra

Fregerit articulos, veteris ramalia fagi,
60 Tunc crassos transisse dies lucemque palustrem

Et sibi jam seri vitam ingemuere relictam.
At le nocturnis juvat impallescere chartis;
Cultor enim juvenum purgatas inseris aures

Fruge Cleanthea. Petite hinc, puerique senesque, 65 Finem animo certum miserisque viatica canis !

Cras hoc fiet idem. Cras fiet! Quid quasi magnum?

Nempe diem donas. Sed, quum lux alterà venit,

Jam cras hesternum consumpsimus; ecce aliud cras

Egerit hos annos et semper paullum erit ultra:
70 Nam, quamvis prope te, quamvis temone sub uno

Vertentem sese, frustra sectabere canthum ,
Quum rota posterior curras et in axe secundo.

Och vid ett måttligt mål från arbetet slogo oss lösa.
Genom ett öde – der på man ej tvifle — stämma för båda 45
Lesnadens dar öfverens, och en är den stjerna, oss leder:
Vare sig att vårt lif sannfärdiga Parcen på Vågens
Dubbelskålar har lagt, eller vänners födelsetimma
Delar på Tvillingars par samstämmande ödena, och vi .
Begge med Jupiters hjelp den hätska Saturnus betvinga, 50
Oss en stjerna bestämdt, hvem den ock må vara , förenar.
Menskan är tusendefald och skiftande bruket af tingen;
Hvar har sin vilja och ej fins blott en önskan i verlden.
Denne i morgonens land för Italiska varor sig köper
Skrynklig peppar och korn af blekhet verkande kummin ; 55
Denne med fuktande sömn vill mätt uppblåsa sig heldre;
En af fältet förnöjs; en annan på tärningar störtas;
En för qinnor är svag; men när den steniga gikten
Deras leder har knäckt, bokträdets, det åldrigas, grenar,
Då de sucka for sent, att i dimmigt töcken och kärrluft 60
Dagarne svunnit för dem, och att lifvet redan är borta.
Du har din fröjd i att läsa dig blek på skrifter om natten;
Ynglingar sköter ju du, och i deras rensade öron
Sår du Cleanthisk frukt. Här, gamle och unge, ett fast mål
Hämten för själen och här lifsmedel för tryckande gubbår ! 65
”Detta i morgon kan ske.” I morgon! "Är det då så

mycket, Att du en dag mig ger?" Men när morgondagen har

kommit, Är gårdagens i morgon förbi; ett annat i morgon Åren fortär och blir helt litet framföre beständigt. Ty framhjulet, fastän helt nära dig, fast det vid samma 20 Tistel sig svänger omkring, du förgäfves'söker att hinna, Om, som ett efterhjul, vid den sednare axeln du rullar.

Libertate opus est, non hac, ut, quisque Velina

Publius emeruit, scabiosum tesserula far 75 Possidet. Heu steriles veri, quibus una Quiritem

Vertigo facit! Hic Dama est non tressis agaso,

Vappa et lippus et in tenui farragine mendax.
Verterit hunc dominus, momento turbinis exit

Marcus Dama. Papæ! Marco spondente recusas 80 Credere tu nummos! Marco sub judice palles!

Marcus dixit, ita est. Assigna, Marce, tabellas!

Hæc mera libertas, hoc nobis pilea donant.
An quisquam est alius liber, nisi ducere vitam
Cui licet, ut voluit? Licet, ut volo vivere: non sum

85 Liberior Bruto? Mendose colligis, inquit

Stoicus hic aurem mordaci lotus aceto.
Hæc reliqua accipio; licet illud et ut volo tolle.

”Vindicta postquam meus a prætore recessi,

Cur mihi non liceat, jussit quodcunque voluntas, 30 Excepto si quid Masuri rubrica vetavit ?”

Disce, sed ira cadat naso rugosaque sanna,

erum

Dum veteres avias tibi de pulmone revello!
Non prætoris erat stultis dare tenuia rerum

Officia atque usum rapidæ permittere vitæ: 95 Sambucam citius caloni aptaveris alto.

Stat contra. Ratio et secretam garrit in aurem,