Och vid ett måttligt mål från arbetet slogo oss lösa. mycket, Att du en dag mig ger?" Men när morgondagen har kommit, Är gårdagens i morgon förbi; ett annat i morgon Libertate opus est, non hac, ut, quisque Velina 75 Possidet. Heu steriles veri, quibus una Quiritem Vertigo facit! Hic Dama est non tressis agaso, Vappa et lippus et in tenui farragine mendax. Marcus Dama. Papæ! Marco spondente recusas 80 Credere tu nummos! Marco sub judice palles! Marcus dixit, ita est. Assigna, Marce, tabellas! Hæc mera libertas, hoc nobis pilea donant. An quisquam est alius liber, nisi ducere vitam 85 Liberior Bruto? Mendose colligis, inquit Stoicus hic aurem mordaci lotus aceto. Hæc reliqua accipio; licet illud et ut volo tolle. "Vindicta postquam meus a prætore recessi, Cur mihi non liceat, jussit quodcunque voluntas, 90 Excepto si quid Masuri rubrica vetavit?" Disce, sed ira cadat naso rugosaque sanna, Dum veteres avias tibi de pulmone revello! Non prætoris erat stultis dare tenuia rerum Officia atque usum rapidæ permittere vitæ: 95 Sambucam citius caloni aptaveris alto. Stat contra. Ratio et secretam garrit in aurem, Frihet behöfs, ej den, som åt hvarje Publius, hvilken Tjent i Velina sin tid, skämdt mjöl tilldelar för taflan. Ack, på sanning hur fattiga de, som tro att Quirit man 75 Blir af en sväng! Här är Dama, en dräng, två styfver ej värd ens, Högst oduglig och klen, oärlig med uslaste gröpe; Vänds af sin herre han blott, i en handvändning der framgår Marcus Dama. Minsann! När Marcus är borgen, du vägrar Väl ej ett lån? Du rädes väl ej, när Marcus dig dömer? 80 Marcus har sagt det, så är det. Besegla du akterna, Marcus! Detta är äkta frihet, och det oss mössorna skänka. "Månne ej fri just den är, som får föra sin lefnad, Såsom han vill? Som jag vill, jag får ju lefva; är jag ej Friare då än Brutus?" "Nej falskt du sluter", dig svarar 85 Stoikern här, som sköljt med bitande ättika örat. "Resten må stå; som jag vill och jag får må för svinna!" "Sedan från prætorn, i kraft af hans staf min egen, jag bortgick, Hvarföre skulle jag ej få göra, hvad hågen mig bjuder, Medan upp ur ditt bröst jag käringsagorna rycker! 90 95 Ne liceat facere id, quod quis vitiabit agendo. Publica lex hominum naturaque continet hoc fas, Ut teneat vetitos inscitia debilis actus. 100 Dilus helleborum certo compescere puncto Nescius examen, vetat hoc natura medendi. Navem si poscat sibi peronatus arator Luciferi rudis, exclamet Melicerta perisse Frontem de rebus. Tibi recto vivere talo 105 Ars dedit et veri speciem dignoscere calles, Ne qua subærato mendosum tinniat auro? Quæque sequenda forent, quæque evitanda vicissim Illa prius creta, mox hæc carbone notasti? Es modicus voti, presso lare, dulcis amicis, 110 Jam nunc astringas, jam nunc granaria laxes? Liberque ac sapiens prætoribus ac Jove dextro. 115 Sin tu, quum fueris nostræ paullo ante farinæ, Pelliculam veterem retines et fronte politus Astutam vapido servas sub pectore vulpem, Quæ dederam supra, relego funemque reduco. Nil tibi concessit ratio, digitum exsere: peccas. 120 Et quid tam parvum est? Sed nullo thure litabis, Hæreat in stultis brevis ut semuncia recti. Hæc miscere nefas, nec, quum sis cetera fossor, Tres tantum ad numéros Satyri moveare Bathylli. Att man ej det får göra, som man, när man gör det, förfuskar. Menniskors lag och naturn vid handen det stadgandet ge, att Oförmåga må sky att göra, hvad den är förvägradt. vänner God, och kan du din spannmålsbod än stänga, än öppna? 110 Kan ock öfver ett mynt, som ligger i smutsen, du klifva, Hålla dig från att Mercurii spott upphämta i svalget? När du med sanning kan säga: "jag kan det; detta mig tillhör", 115 Vare du fri och vis med Prætorns och Jupiters nåd då! |