Obrázky na stránke
PDF
ePub

Frihet behöfs, ej den, som åt hvarje Publius, hvilken Tjent i Velina sin tid, skämdt mjöl tilldelar för taflan. Ack, sanning hur fattiga de, som tro att Quirit man 75 Blir af en sväng! Här är Dama, en dräng, två styfver

ej värd ens, Högst oduglig och klen, oärlig med uslaste grope; Vänds af sin herre han blott, i en handvändning der

framgår Marcus Dama. Minsann! När Marcus är borgen, du vägrar Väl ej ett lån? Du rädes väl ej, när Marcus dig dömer ? 80 Marcus har sagt det, är det. Besegla du akterna,

Marcus! Detta är äkta frihet, och det oss mössorna skänka. "Månne ej fri just den är, som får föra sin lefnad, Såsom han vill? Som jag vill, jag får ju lefva; är

jag ej Friare än Brutus ?" "Nej falskt du sluter", dig svarar 85 Stoikern här, som sköljt med bitande ättika örat. "Resten stå ; som jag vill och jag får för

svinna!" "Sedan från prætorn, i kraft af hans staf min egen, jag

bortgick, Hvarföre skulle jag ej göra, hvad hågen mig bjuder, Undantagandes dock hvad Masuri lagar förneka ?Hör, men från näsan harm och spotska grimaser

försvinna, Medan upp ur ditt bröst jag käringsagorna rycker ! Ej kan prætorn begrepp om lefnadens finare pligter Skänka åt dårar och bruk dem ge af det hastiga lifvet : Förr du en klumpig dräng kan att spela lyra. Hemligt förnuftet, i strid härmed, inpräglar i örat,

90

95

Ne liceat facere id, quod quis vitiabit agendo.

Publica lex hominum naturaque continet hoc fas,

Ut teneat vetitos inscitia debilis actus.
100 Diluis helleborum certo compescere puncto

Nescius examen, vetat hoc natura medendi.
Navem si poscat sibi peronatus arator
Luciferi rudis, exclamet Melicerta perisse

Frontem de rebus. Tibi recto vivere talo 105 Ars dedit et veri speciem dignoscere calles,

Ne qua subærato mendosum tinniat auro?
Quæque sequenda forent, quæque evitanda vicissim
Illa prius creta, mox bæc carbone notasti?
Es modicus voti, presso lare, dulcis amicis,

110 Jam nunc astringas , jam nunc granaria laxes ?

Inque luto fixum possis transcendere nummum,
Nec glutto sorbere salivam Mercurialem?
Hæc mea sunt, teneo, quum vere dixeris, esto

Liberque ac sapiens prætoribus ac Jove dextro. 115 Sin tu, quum fueris nostræ paullo ante farinæ,

Pelliculam veterem retines et fronte politus
Astutam vapido servas sub pectore vulpem,
Quæ dederam supra, relego funemque reduco.

Nil tibi concessit ratio, digitum exsere: peccas. 120 Et quid tam parvum est ? Sed nullo thure litabis,

Hæreat in stultis brevis ut semuncia recti.
Hæc miscere nefas, nec, quum sis cetera fossor,
Tres tantum ad números Satyri moveare Bathylli.

Att man ej det får göra, som man, när man gör det,

förfuskar. Menniskors lag och naturn vid handen det stadgandet

ge, att

Oförmåga sky att göra, hvad den är förvägradt. Blandar du prustrot, fast du ej vet vågtungan rätta 100 Punkten att hejda, förbjuds af läkarekonstens natur det. Om en stofvelbeklädd landtbrukare, utan att känna Lucifer, fordrar ett skepp, Melicerta skall ropa, att borta Är all blygsel och skam. Har konsten stadiga fötter Lärt dig att stå, och kan du sken urskilja från sanning, 105 Att ej förgyllda kopparns klang, den falska, dig undgår? Hvad man eftersträfva, och hvad man åter skall undfly, Har du med krita det förra, med kol det sednare utmärkt? Är du i önskningar måttlig, ock i din lefnad, mot

vänner God, och kan du din spannmålsbod än stänga, än öppna? 110 Kan ock öfver ett mynt, som ligger i smutsen, du klifva , Hålla dig från att Mercurii spott upphämta i svalget ? När du med sanning kan säga: "jag kan det; detta mig

tillhör", Vare du fri och vis med Prætorns och Jupiters nåd ! Om, när af samma deg, som vi, du nyligen varit, Än du ditt gamla skinn har qvar och, i anletet präktig, Gömmer en listig räf inom det förderfvade bröstet , Tar jag igen, hvad nyss jag dig gaf , drar tåget tillbaka. Intet förnuftet förunnat dig, sträck ut fingret: du felar. Och hvad finnes ringa? Men ej utverkas med något 120 Offer, att blott ett uns af det rätta hos dårar finnas. Sådant förenas ej kan, och, när du är annars en bondtolp, Ej tre steg du en gång kan ta i Bathylli Satyrdans.

4.

115

Liber ego

Unde datum hoc sentis, tot subdite rebus?

125 An dominum ignoras, nisi quem vindicta relaxat ?

"I puer, et strigiles Crispini ad balnea defer!" Si increpuit "cessas, nugator", servitium acre

Te nihil impellit, nec quicquam extrinsecus intrat,
Quod nervos agilet: sed, si intus et in jecore ægro

130 Nascuntur domini, qui tu impunitior exis,

Atque hic, quem ad strigiles scutica et metus egit berilis?

Mane piger stertis, surge, inquit Avaritia. Eia!
Surge! Negas, instat: surge, inquit. "Non queo."

Surge

"Et quid agam?” Rogitas ? En saperdam advehe Ponto,

135 Castoreum, stuppas, ebenum, thus, lubrica Coa!

Tolle recens primus piper e sitiente camelo,
Verte aliquid, jura! "Sed Jupiter audiet.” Eheu,

Varo, regustatum digito terebrare salinum
Contentus perages, si vivere cum Jove tendis!

140 Jam pueris pellem succinctus et oenophorum aptas:

Ocius ad navem! Nihil obstat, quin trabe vasta

Aegæum rapias, nisi sollers Luxuria ante
Seductum moneat. Quo deinde, insane, ruis, quo?

Quid tibi vis? Calido sub pectore mascula bilis

[ocr errors]

.

"Fri är jag.Hvar får du väl det från, du slaf af

mycket? Känns den herre du vid blott, från hvilken Prætorn befriar? 125 Rör badskrapan, du slaf, bär ned till Crispiniska badet!" Ryter man till: "Hur går det din lathund?", rör dig

den hårda Tjensten ej alls, och ej en kraft, som utifrån verkar, Trådarne sätter i gång. Men om innerst i hjertat,

som sjukt är, Herrar hos dig stå upp, hur kommer du bättre från dessa, Än den, som fruktan för herrn och piskan drifver till

skrapan? Upp!" när på morgonen lat du snarkar, snålheten

ropar. "Upp!" Du vägrar. nytt upp!" går den på. "Jag

förmår ej. "Upp!" "Till hvad ända ?Frågar du det? För fisk

ifrån Pontus, Ebenholtz, bafvergäll, lätt Cos-vin, rökelse, blånor ! Först från en törstig kamel aflasta den färskaste peppar, Byt och bedrag, svär falskt!" "Men Jupiter hör det ju."

"Stolle, Håll till godo i all din tid, att med tummen ditt saltkar Borra och slicka det rent, om som Jupiters vän du

skall lefva." Resklädd slafvarna re'n du med vinkrus lastar och matsäck. 140 Port till skeppet!" Ej hinder det fins för att flyga

väldig Kol Aegiska sjön, om ej vällusten betänksam Hemligt dig varnar förut. "Hvart rusar du, galning,

hvarthän ? Hvad har du för dig. Uti det glödande bröstet din galle

135

« PredošláPokračovať »