Frihet behofs, ej den, som åt hvarje Publius, hvilken Tjent i Velina sin tid, skämdt mjöl tilldelar för taflan. Ack, på sanning hur fattiga de, som tro att Quirit man 75 Blir af en sväng! Här är Dama, en dräng, två styfver ej värd ens, Högst oduglig och klen, oärlig med uslaste grope; Vänds af sin herre han blott, i en handvändning der framgår Marcus Dama. Minsann! När Marcus är borgen, du vägrar Väl ej ett lån? Du rädes väl ej, när Marcus dig dömer ? 80 Marcus har sagt det, så är det. Besegla du akterna , . Marcus! Detta är äkta frihet, och det oss mössorna skänka. "Månne ej fri just den är, som får föra sin lefnad, Såsom han vill? Som jag vill, jag får ju lefva; är jag ej Friare då än Brutus?" "Nej falskt du sluter”, dig svarar 85 Stoikern här, som sköljt med bitande ättika örat. "Resten må stå; som jag vill och jag får må for svinna!" "Sedan från prætorn, i kraft af hans staf min egen, jag bortgick, Hvarföre skulle jag ej få göra, hvad hågen mig bjuder, Undantagandes dock hvad Masuri lagar förneka ?” 90 Hör, men från näsan må harm och spotska grimaser försvinna, Medan upp ur ditt bröst jag käringsagorna rycker! Ej kan prætorn begrepp om lefnadens finare pligter Skänka åt dårar och bruk dem ge af det hastiga lifvet : Förr du en klumpig dräng kan få att spela på lyra. 95 Hemligt förnuftet, i strid härmed, inpräglar i örat, Ne liceat facere id, quod quis vitiabit agendo. Publica lex hominum naturaque continet hoc fas, Ut teneat vetitos inscitia debilis actus. Nescius examen, vetat hoc natura medendi. Frontem de rebus. Tibi recto vivere talo 105 Ars dedit et veri speciem dignoscere calles, Ne qua subærato mendosum tinniat auro ? 110 Jam nunc astringas, jam nunc granaria laxes ? Inque luto fixum possis transcendere nummum, Liberque ac sapiens prætoribus ac Jove destro. 115 Sin tu, quum fueris nostræ paullo ante farinæ, Pelliculam veterem retines et fronte politus Nil tibi concessit ratio, digitum exsere: peccas. 120 Et quid tam parvum est ? Sed nullo thure litabis, Hæreat in stultis brevis ut semuncia recti. Att man ej det får göra , som man, när man gör det, forfuskar. Menniskors lag och naturn vid handen det stadgandet ge, att Oförmåga må sky att göra, hvad den är förvägradt. Blandar du prustrot, fast du ej vet vågtungan på rätta 100 Punkten att hejda, förbjuds af läkarekonstens natur det. Om en stofvelbeklädd landtbrukare, utan att känna Lucifer, fordrar ett skepp, Melicerta skall ropa, att borta Är all blygsel och skam. Har konsten på stadiga fötter Lärt dig att stå, och kan du sken urskilja från sanning, 105 Att ej förgyllda kopparns klang, den falska, dig undgår? Hvad man må eftersträfva, och hvad man åter skall undfly, Har du med krita det förra, med kol det sednare utmärkt? Är du i önskningar måttlig, så ock i din lefnad, mot vänner God, och kan du din spannmålsbod än stänga, än öppna? 110 Kan ock öfver ett mynt, som ligger i smutsen, du klifva, Hålla dig från att Mercurii spott upphämta i svalget ? När du med sanning kan säga: "jag kan det; detta mig tillhör", Vare du fri och vis med Prætorns och Jupiters nåd då! Om, när af samma deg, som vi, du nyligen varit, 115 Än du ditt gamla skinn har qvar och, i anletet präktig, Gömmer en listig räf inom det förderfvade bröstet , Tar jag igen, hvad nyss jag dig gaf , drar tåget tillbaka. Intet förnuftet förunnat dig, sträck ut fingret: du felar. Och hvad finnes så ringa? Men ej utverkas med något 120 Offer, att blott ett uns af det rätta hos dårar må finnas. Sådant förenas ej kan, och, när du är annars en bondtölp, Ej tre steg du en gång kan ta i Bathylli Satyrdans. Liber ego. Unde datum hoc sentis, tot subdite rebus ? 125 An dominum ignoras, nisi quem vindicta relaxat? "I puer, et strigiles Crispini ad balnea defer!" Si increpuit "cessas, nugator", servitium acre Te nihil impellit, nec quicquam extrinsecus intrat, 180 Nascuntur domini, qui tu impunitior exis, Atque hic, quem ad strigiles scutica et metus egit herilis ? Mane piger stertis, surge, inquit Avaritia. Eia! Surge. "Et quid agam?” Rogitas ? En saperdam advehe Ponto, 135 Castoreum, stuppas, ebenum, thus, lubrica Coa! Tolle recens primus piper e sitiente camelo, Varo, regustatum digito terebrare salinum 140 Jam pueris pellem succinctus et oenophorum aptas: Ocius ad navem! Nihil obstat, quin trabe vasta Aegæum rapias, nisi sollers Luxuria ante Quid tibi vis? Calido sub pectore mascula bilis į "Fri är jag.” Hvar får du väl det från, du slaf af så mycket? Känns den herre du vid blott, från hvilken Prætorn befriar? 125 "Hör badskrapan, du slaf, bär ned till Crispiniska badet!" Ryter man till: "Hur går det din lathund?", rör dig den hårda T'jensten ej alls, och ej en kraft, som utifrån verkar, Trådarne sätter i gång. Men om innerst i hjertat, som sjukt är, Herrar hos dig stå upp, hur kommer du bättre från dessa , 130 Į Än den, som fruktan för herrn och piskan drifver till skrapan? "Upp!” när på morgonen lat du snarkar, snålheten ropar. ! "Upp!" Du vägrar. På nytt ”upp!" går den på. "Jag förmår ej.” "Upp!" "Till hvad ända då?” ”Frågar du det? För fisk ifrån Pontus, Ebenholtz, bäfvergäll, lätt Cos-vin, rökelse, blånor! 135 Först från en törstig kamel aflasta den färskaste peppar, Byt och bedrag, svär falskt!" "Men Jupiter hör det ju." "Stolle, Håll då till godo i all din tid, att med tummen ditt saltkar Borra och slicka det rent, om som Jupiters vän du skall lefva." Resklädd slafvarna re'n du med vinkrus lastar och matsäck. 140 "Fort till skeppet!" Ej hinder det fins för att flyga på väldig Köl på Aegiska sjön, om ej vällusten betänksam Hemligt dig varnar förut. "Hvart rusar du, galning, hvarthän då ? Hvad har du för dig. Uti det glödande bröstet din galle |