145 Intumuit, quam non exstinxerit urna cicutæ. Tun mare transilias, tibi torta cannabe fulto Exhalet vapida læsum pice sessilis obba ? 150 Nutrieras, peragant avidos sudore deunces? "Indulge Genio, carpamus dulcia: nostrum est, Quod vivis: cinis et manes et fabula fies. En quid agis? Duplici in diversum scinderis hamo: 155 Huncine an hunc sequeris? Subeas alternus oportet Ancipiti obsequio dominos, alternus oberres. Nam et luctata canis nodum abripit; ast tamen illi, 160 Quum fugil, a collo trahitur pars longa catenæ. ”Dave, cito, hoc credas, jubeo, finire dolores Præteritos meditor" - crudum Chærestratus unguem 165 Limen ad obscoenum frangam, dum Chrysidis udas Ebrius ante fores exstincta cum face canto ?" "Euge, puer, sapias, dis depellentibus agnam Kraftig har svällt, så att ej den quäfs af ett embare sprängört. 145 Skall du fara på sjön, skall, på hamptåg liggande, du väl Spisa på roddarbänk, skall ur kaggen, som står för sig sjelf, der Osa åt dig rödt vin från Veji, förderfvadt af skämdt hartz? Hvad är ditt mål? Att ditt kapital, som förut du har närt med Fem procent, må med svett inbringa dig helaste elfva. 150 Egna åt glädjen din dag och njut af dess fröjder; ty mitt är Lifvet, och snart skall du bli blott stoft, en skugga, en saga. Tänk på döden! Din tid flyr snabbt: hvad jag talt, är ifrån den." Nå hvad gör du? Du rycks af dubbelkroken åt två håll. Hvilken du följer också, tvů herrar måste du ömsom 155 Lyda i skiftande tjenst och ömsom gå till dem begge. Säg ej, om ock en gång du trotsat och vägrat att lyda Pockande herrskarebudet: "Nu har jag brutit min boja." Ty ock hunden med våld afsliter sitt band, men i flykten Släpar vid halsen likväl ett väldigt stycke af kedjan. 160 "Davus — jag säger dig, tro det,' — snart jag tänker mitt fordna Lidande sluta" så hörs Chærestratus säga, i det han Gnager sin nagel till roten. "Skall än jag lefva, en nesa För min stadiga slägt, skall mitt arf jag förstöra vid denna Lastens tröskel, till mehn för mitt rykte, när rusig, med 165 facklan Släckt, jag sjunger framför min Chrysis fugtiga dörrar?" "Bra min son, var förståndig! Ett får åt räddande gudar nesa Percute!" "Sed, censen, plorabit, Dave, relicta ?" "Nugaris: solea puer objurgabere rubra. 170 Ne trepidare velis atque arctos rodere casses: Nunc ferus et violens, at, si vocet, haud mora dicas: Quidnam igitur faciam? Ne nunc, quum arcessor et ultro Supplicet, accedam? Si totus et integer illinc Exieris, nec punc: "hic, hic quem quærimus, hic est, 175 Non in festuca, lictor quam jactat ineptus. Jus habet ille sui palpo, quem ducit hiantem Aprici meminisse senes. Quid pulchrius ? At quum 180 Herodis venere dies, unctaque fenestra Dispositæ pinguem nebulam vomuere lucernæ Labra moves tacitus recutitaque Sabbatha palles. 185 Tum nigri Lemures ovoque pericula rupto, Tum grandes Galli et cum sistro lusca sacerdos Dixeris hæc inter varicosos centuriones, 190 Continuo crassum ridet Fulfennius ingens Et centum Græcos curto centusse licetur. en gta!" "Men tror du, att hon , så förskjuten, skall gråta, min Davus ?" "Skämtar du, ynglingDu får af den röda toffeln din aga. Spring ej i ängslan omkiing och gnag ej det nät, som dig stänger ! 170 Nu är du trotsig och djerf, men ropar hon , svarar du genast : Hvad är att göra altså ? Skall ej nu jag komma en gång, när Sjelf hon mig kallar och ber? Om du hel och hållen från henne Kommit, ej nu en gång.” Här, här fins det, som vi söka, Icke i frihetsstafven, som svängs af den fåfänga lictorn. 175 Är den krypande narr sin egen, som, gapande, leds af Hvitklädt embetsbegär? Pass på, bland det grälande folket Arter kasta i mängd, för att gubbar, som sola sig, måtte Komma ihåg vår Floraliefest. Hvad ljufvare finnes ? Men då Herodis dag är när och i oljiga fönstret 180 Lampor, ställda i rad, tjock rök ge från sig, behängda, Med violer, när fattande om rödaktiga fatet Simmar en thonfiskstjert, och ett glänsande krus är af vin fullt, Rör du läpparne tyst och bäsvar för Judarnes sabbath. Svarta spöken du ser då och faror af ägg som ha brustit, 185 Phrygiska prester då samt skelögda prestinnan med sistrum Skicka dig gudar uppå, som svullnader gifra, om ej på Morgonen, som du befalts, tre gånger du äter en hvitlök. Säger du sådant ibland krampådriga centurioner, Straxt den tjocke Fulfennius hörs uppgifva ett flatskratt, 190 Och till hundrade ass knappt hundrade Greker värdera. V. 4. vulnera Parthi passive, ut aiunt, videtur accipiendum. Hanc enim sententiam similis locus Horat. (Sat. II. 1. 15) commendat, nes altera loco Prop. (IV, 8. 43) defenditur, quum lectio hujus loci..sit cor- ... rupta; cfr. Perreau ad h. I. V. 19. bullatis legimus ex sententia Ferm. I. p. 29. sqq. V. 32, 33. Nobis verba illa blandi comites ad permisit videntur referenda, ut ita sententia procedat: Quum blandus comitatus candidusque umbo (de conj. que insolito loco posita adeas prooemium hujus dißs. p. 10) permiserunt oculos tota spargere Subura ... Blandi autem comites sunt assentatores, qui in amicitiam nobilis adolescentis se insinuare conabantur ideoque facile ei permittebant, ut Suburam inviseret, a qua re pædagogi severi (quibus blandi illi opponuntur) prætextatum antea impedierant. V. 73–78. In hoc loco difficillimo Hermaņnum, cujus præclara est his de versibus disputatio II. p. 49, 50, secuti sumus. Interpretatur autem ille ita: "Non ita comparatam libertatem dico, ut nunc videmus cuilibet homini, qui tribui civi um adscriptus sit, hoc 'ípsb titulo, postquam civili SATIRA IV. Ad Cæsium Bassum. "Lunai portum est operæ cognoscere, cives!” |