Slagta!" "Men fror du, att hon, så förskjuten, skall gråta,

min Davus?"

"Shämtar du, yngling? Du får af den röda toffeln din aga. Spring ej i ängslan omkring och gnag ej det nät, som dig stänger! 170

Nu är du trotsig och djerf, men ropar hon, svarar du

genast: Hvad är att göra altså? Skall ej nu jag komma en

gång, när Sjelf hon mig kallar och ber? Om du hel och hållen från henne

Kommit, ej nu en gång.” Här, här fins det, som vi söka,
Icke i frihetsstafven, som svängs af den fåfänga lictorn. 175
Är den krypande narr sin egen, som, gapande, leds af
Hvitklädt embetsbegär? Pass på, bland det grälande folket
Ärter kasta i mängd, för att gubbar, som sola sig, måtte
Komma ihåg vår Floraliefest. Hvad ljufvare finnes?
Men då Herodis dag är när och i oljiga fönstret
Lampor, ställda i rad, tjock rök ge från sig, behängda
Med violer, när fattande om rödaktiga fatet
Simmar en thonfiskstjert, och ett glänsande krus är af
vin fullt,

180

Rör du läpparne tyst och bäfvar fär Judarnes sabbath. Svarta spöken du ser då och faror af ägg som ha brustit, 185 Phrygiska prester då samt skelögda prestinnan med sistrum Skicka dig gudar uppå, som svullnader gifva, om ej på Morgonen, som du befalts, tre gånger du äter en hvitlök. Säger du sådant ibland krampådriga centurioner,

Straxt den tjocke Fulfennius hörs uppgifva ett flatskratt, 190 Och till hundrade ass knappt hundrade Greker värdera.

V. 4. vulnera Parthi passive, ut aiunt, videtur accipiendum. Hanc enim sententiam similis locus Horat. (Sat. II. 1. 15 commendat, nec altera loco Prop. (IV, 8. 43) defenditur, quum lectio hujus loci..sit corrupta; cfr. Perreau ad h. 1.

V. 19. bullatis legimus ex sententia Herm. I. p. 29. sqq.

V. 32, 33. Nobis verba illa blandi comites ad permisit videntur referenda, ut ita sententia procedat: Quum blandus comitatus candidusque umbo (de conj. que insolito loco posita adeas prooemium hujus diss. p. 10) permiserunt oculos tota spargere Subura ... Blandi autem comites sunt assentatores, qui in amicitiam nobilis adolescentis se insinuare conabantur ideoque facile ei permittebant, ut Suburam inviseret, a qua re pædagogi severi (quibus blandi illi opponuntur) prætextatum antea impedrerant.

V. 73-78. In hoc loco difficillimo Hermannum, cujus præclara est his de versibus disputatio II. p. 49, 50, secuti sumus. Interpretatur autem ille ita: "Non ita comparatam libertatem dico, ut nunc videmus cuilibet homini, qui tribui civium adscriptus sit, hoc psp titulo, postquam civili

SATIRA IV.

Ad Cæsium Bassum.

Admovit jam bruma foco te, Basse, Sabino?
Jamne lyra et tetrico vivunt tibi pectine chorda,
Mire opifex numeris veterum primordia vocum
Atque marem strepitum fidis intendisse Latinæ,
5 Mox juvenes agitare jocos et pollice honesto
Egregius lusisse senex? Mihi nunc Ligus ora
Intepet, hibernatque meum mare, qua latus ingens
Dant scopuli et multa litus se valle receptat.
"Lunai portum est operæ cognoscere, cives!"
10 Cor jubet hoc Enni, postquam destertuit esse
Mæonides, Quintus pavone ex Pythagoreo.
Hic ego securus vulgi et, quid præparet Auster

bus officiis satisfecit, legitimum ad largitiones principum et vitæ quotidianæ solatia aditum patere."

V. 149, 150. Lectio peragant sudore explicatione Scholiastæ: "an ut pecunia, quæ tibi quincunces verecunde præstitit, cum periculo deunces præstet" aperte commendatur, quumque ille diserte verbo peragere vim præstandi subjiciat, non opus est conjectura Hermanni (II. p 59), qui avidi sudore legens peragere explicat frangere, perdere, quo ca efficitur sententia, ut mercator, dum pro modicis quincuncibus expetat deunces, postremo spe deceptus omnem usurum amittat tantisque laboribus et periculis sola damna lucretur. Dicit absonum videri, si sollers luxuria hominem ipsa lucri mentione a laboribus pro eo subeundis deterreret; quod tamen non ita absonum erit, si ita hæc intelligemus, ut luxuriam statuamus commemoratis periculis omnibus et laboribus postremo, nihil ex iis rediturum emolumenti dicere, nisi fructum majorem pecuniæ, quem quidem non tanti esse æstimandum, ut ob eum tam graves subeantur labores.

SJETTE SATIREN.

Till Cæsius Bassus!

Har re'n vintern dig bragt till Sabiniska härden, o Bassus? Väcker du lyran till lif med en allvar älskande stråke, Du, som så mästerligt kan slå an grundtoner från fordom Samt den manliga klang, som hörs från Latinarelyran, Och, fast gubbe, förstår dig på ynglingaskämt och en ädelt s Lekande sång? Jag värmer mig nu på Liguriska kusten; Framför mig hafvet häfs af vinterstormar, der klippmurn Reser sig hög, och en djup bugt inât bildas af stranden. "Mödan det lönar att se, medborgare, hamnen vid Luna." Så bjöd Ennii själ, när han snarkat ut sin Homerus Och en Quintus var blifven igen från Pythagoras fågel. Här folkmassan jag bryr mig ej om, ej hvad Sunnan,

för hjorden

10

Infelix pecori, securus et, angulus ille

-

Vicini nostro quia pinguior et si adeo omnes 15 Ditescant orti pejoribus, usque recusem

Curvus ob id minui senio aut coenare sine uncto
Et signum in vapida naso tetigisse lagena.
Discrepet his alius: geminos, horoscope, varo
Producis Genio. Solis natalibus est, qui

20 Tingat olus siccum muria vafer in calice empta, Ipse sacrum irrorans patinæ piper; hic bona dente Grandia magnaminus peragit puer. Utar ego, utar,

Nec rhombos ideo libertis ponere lautus,
Nec tenuem sollers turdarum nosse salivam.

25 Messe tenus propria vive et granaria, fas est,

80

1

Emole! Quid metuis? Occa, et seges altera in herba est.

Ast vocat officium: trabe rupta Bruttia saxa

Prendit amicus inops remque omnem surdaque vota

Condidit lonio: jacet ipse in litore et una

so Ingentes de puppe dei, jamque obvia mergis
Costa ratis laceræ. Nunc et de cespite vivo.
Frange aliquid, largire inopi, ne pictus oberret
Coerulea in tabula! Sed coenam funeris heres

Negliget iratus, quod rem curtaveris; urnæ

35 Ossa inodora dabit, seu spirent cinnama surdum,

Skadlig, har för sig, och bryr mig ej om, att min granne en jordlapp,

Fetare äger än min - ja, om alla, som stamma ur hopen,
Samla sig rikedom, skall aldrig jag derföre blifva
Sjuk och förtäras af harm, eller lefva på klenare kost och
Lägga min näsa intill den skämda flaskans försegling.
Andra ej tänka som jag; du alstrar ju, födelsestjerna,
Tvillingar, skilda till håg. Torrt grönt på sin födelse-

15

dag blott En neddoppar i sås, som han sparsam köpt i en flaska, 20 Droppande sjelf på sitt fat oskattbar peppar; en annan, Präktig, på väldiga gods gör ända med gommen. Jag

njuter,

Njuter, men bjuder dock ej frigifna på butta, så yppig, Kan trasthonornas finare smak ej, som kännare, finna. Allt hvad jorden dig ger, lef upp, och förbruka din spannmål! 25 Lofligt det är. Hvad fruktar du? Plöj, och i brodd är en ny skörd. Pligten dig kallar likväl: skeppsbruten vid Bruttiums

klippor

Hänger en vän sig fast; allt sitt och fåfänga böner Har i Joniens haf han lemnat. På stranden han sjelf med Akterns väldiga gudar bredvid ses ligga, och vraket Drifver på måsarnes strål. Från sjelfva grunden nu något Tag och skänk åt den arme, att ej han, målad på blåa Taflan, må irra omkring! Men din arfving försummar ditt graföl

Vred, för det du, hvad du ägt, har förminskat; stoftet

åt urnan

30

Vällustlöst han förtror, och frågar ej efter, om svagt der 35