Slagta!" "Men fror du, att hon, så förskjuten, skall gråta, min Davus?" "Shämtar du, yngling? Du får af den röda toffeln din aga. Spring ej i ängslan omkring och gnag ej det nät, som dig stänger! 170 Nu är du trotsig och djerf, men ropar hon, svarar du genast: Hvad är att göra altså? Skall ej nu jag komma en gång, när Sjelf hon mig kallar och ber? Om du hel och hållen från henne Kommit, ej nu en gång.” Här, här fins det, som vi söka, 180 Rör du läpparne tyst och bäfvar fär Judarnes sabbath. Svarta spöken du ser då och faror af ägg som ha brustit, 185 Phrygiska prester då samt skelögda prestinnan med sistrum Skicka dig gudar uppå, som svullnader gifva, om ej på Morgonen, som du befalts, tre gånger du äter en hvitlök. Säger du sådant ibland krampådriga centurioner, Straxt den tjocke Fulfennius hörs uppgifva ett flatskratt, 190 Och till hundrade ass knappt hundrade Greker värdera. V. 4. vulnera Parthi passive, ut aiunt, videtur accipiendum. Hanc enim sententiam similis locus Horat. (Sat. II. 1. 15 commendat, nec altera loco Prop. (IV, 8. 43) defenditur, quum lectio hujus loci..sit corrupta; cfr. Perreau ad h. 1. V. 19. bullatis legimus ex sententia Herm. I. p. 29. sqq. V. 32, 33. Nobis verba illa blandi comites ad permisit videntur referenda, ut ita sententia procedat: Quum blandus comitatus candidusque umbo (de conj. que insolito loco posita adeas prooemium hujus diss. p. 10) permiserunt oculos tota spargere Subura ... Blandi autem comites sunt assentatores, qui in amicitiam nobilis adolescentis se insinuare conabantur ideoque facile ei permittebant, ut Suburam inviseret, a qua re pædagogi severi (quibus blandi illi opponuntur) prætextatum antea impedrerant. V. 73-78. In hoc loco difficillimo Hermannum, cujus præclara est his de versibus disputatio II. p. 49, 50, secuti sumus. Interpretatur autem ille ita: "Non ita comparatam libertatem dico, ut nunc videmus cuilibet homini, qui tribui civium adscriptus sit, hoc psp titulo, postquam civili SATIRA IV. Ad Cæsium Bassum. Admovit jam bruma foco te, Basse, Sabino? bus officiis satisfecit, legitimum ad largitiones principum et vitæ quotidianæ solatia aditum patere." V. 149, 150. Lectio peragant sudore explicatione Scholiastæ: "an ut pecunia, quæ tibi quincunces verecunde præstitit, cum periculo deunces præstet" aperte commendatur, quumque ille diserte verbo peragere vim præstandi subjiciat, non opus est conjectura Hermanni (II. p 59), qui avidi sudore legens peragere explicat frangere, perdere, quo ca efficitur sententia, ut mercator, dum pro modicis quincuncibus expetat deunces, postremo spe deceptus omnem usurum amittat tantisque laboribus et periculis sola damna lucretur. Dicit absonum videri, si sollers luxuria hominem ipsa lucri mentione a laboribus pro eo subeundis deterreret; quod tamen non ita absonum erit, si ita hæc intelligemus, ut luxuriam statuamus commemoratis periculis omnibus et laboribus postremo, nihil ex iis rediturum emolumenti dicere, nisi fructum majorem pecuniæ, quem quidem non tanti esse æstimandum, ut ob eum tam graves subeantur labores. SJETTE SATIREN. Till Cæsius Bassus! Har re'n vintern dig bragt till Sabiniska härden, o Bassus? Väcker du lyran till lif med en allvar älskande stråke, Du, som så mästerligt kan slå an grundtoner från fordom Samt den manliga klang, som hörs från Latinarelyran, Och, fast gubbe, förstår dig på ynglingaskämt och en ädelt s Lekande sång? Jag värmer mig nu på Liguriska kusten; Framför mig hafvet häfs af vinterstormar, der klippmurn Reser sig hög, och en djup bugt inât bildas af stranden. "Mödan det lönar att se, medborgare, hamnen vid Luna." Så bjöd Ennii själ, när han snarkat ut sin Homerus Och en Quintus var blifven igen från Pythagoras fågel. Här folkmassan jag bryr mig ej om, ej hvad Sunnan, för hjorden 10 Infelix pecori, securus et, angulus ille - Vicini nostro quia pinguior et si adeo omnes 15 Ditescant orti pejoribus, usque recusem Curvus ob id minui senio aut coenare sine uncto 20 Tingat olus siccum muria vafer in calice empta, Ipse sacrum irrorans patinæ piper; hic bona dente Grandia magnaminus peragit puer. Utar ego, utar, Nec rhombos ideo libertis ponere lautus, 25 Messe tenus propria vive et granaria, fas est, 80 1 Emole! Quid metuis? Occa, et seges altera in herba est. Ast vocat officium: trabe rupta Bruttia saxa Prendit amicus inops remque omnem surdaque vota Condidit lonio: jacet ipse in litore et una so Ingentes de puppe dei, jamque obvia mergis Negliget iratus, quod rem curtaveris; urnæ 35 Ossa inodora dabit, seu spirent cinnama surdum, Skadlig, har för sig, och bryr mig ej om, att min granne en jordlapp, Fetare äger än min - ja, om alla, som stamma ur hopen, 15 dag blott En neddoppar i sås, som han sparsam köpt i en flaska, 20 Droppande sjelf på sitt fat oskattbar peppar; en annan, Präktig, på väldiga gods gör ända med gommen. Jag njuter, Njuter, men bjuder dock ej frigifna på butta, så yppig, Kan trasthonornas finare smak ej, som kännare, finna. Allt hvad jorden dig ger, lef upp, och förbruka din spannmål! 25 Lofligt det är. Hvad fruktar du? Plöj, och i brodd är en ny skörd. Pligten dig kallar likväl: skeppsbruten vid Bruttiums klippor Hänger en vän sig fast; allt sitt och fåfänga böner Har i Joniens haf han lemnat. På stranden han sjelf med Akterns väldiga gudar bredvid ses ligga, och vraket Drifver på måsarnes strål. Från sjelfva grunden nu något Tag och skänk åt den arme, att ej han, målad på blåa Taflan, må irra omkring! Men din arfving försummar ditt graföl Vred, för det du, hvad du ägt, har förminskat; stoftet åt urnan 30 Vällustlöst han förtror, och frågar ej efter, om svagt der 35 |