bus officiis satisfecit, legitimum ad largitiones principum et vitæ quotidianæ solatia aditum patere.” V. 134, 139. Cfr. Herm. II. 55. sqq. V. 149, 150. Lectio peragant sudore explicatione Scholiasta: "an ut pecunia, quæ tibi quincunces verecunde præstitit, cum periculo deunces præstet”' aperte commendatur, quumque ille diserte verbo peragcre viin præstandi subjiciat, non opus est conjectura Hermanni (II. p 59), qui avidi sudore legens peragcre explicat frangere, perdere, quo ea eflicitur sententia, ut mercator, dum pro modicis quincuncibus expetat deunces, postremo spe deceptus omnem usurum amittat tantisque laboribus et periculis sola damna lucretur. Dicit absonum videri, si sollers luxuria hominem ipsa lucri mentione a laboribus pro eo subeundis deterreret; quod tamen non ita absonum erit, si ita hæc intelligemus, ut luxuriam statuamus commemoratis periculis omnibus et laboribus postremo, nihil ex ijs rediturum emolumenti dicere, nisi fructum majorem pecuniæ, quem quidem non tanti esse æstimandum, ut ob eum tam graves subeantur labores. SIETTE SATIREN. Till Cæsius Bassus! Har re'n vintern dig bragt till Sabini ska härden, o Bassus? Väcker du lyran till lif med en allvar älskande stråke, Du, som så mästerligt kan slå an grundtoner från fordom Samt den manliga klang, som hörs från Latinarelyran, Och, fast gubbe, förstår dig på ynglingaskämt och en ädelt 5 Lekande sång? Jag värmer mig nu på Liguriska kusten; Framför mig hafvet häfs af vinterstormar, der klippmurn Reser sig hög, och en djup bugt inåt bildas af stranden. "Mödan det lönar att se, medborgare, hamnen vid Luna." Så bjöd Ennii själ, när han snarkat ut sin Homerus 10 Och en Quintus var blifven igen från Pythagoras fågel. Här folkmassan jag bryr mig ej om, ej hvad Sunnan, för hjorden Infelix pecori, securus et, angulus ille Vicini nostro quia pinguior - et si adeo omnes 15 Ditescant orti pejoribus, usque recusem Curvus ob id minui senio aut coenare sine uncto 20 Tingat olus siccum muria vafer in calice empta, Ipse sacrum irrorans patinæ piper; hic bona dente Nec rhombos ideo libertis ponere lautus, Nec tenuem sollers turdarum nosse salivam. 25 Messe tenus propria vive et granaria, fas est, Emole! Quid metuis? Occa,' et seges altera in herba est. Ast vocat officium: trabe rupta Bruttia saxa Prendit amicus inops remque omnem surdaque vota Condidit lonio: jacet ipse in litore et una Costa ratis laceræ. Nunc et de cespite vivo Negliget iratus, quod rem curtaveris; urnæ 35 Ossa inodora dabit, seu spirent cinnama surdum, Skadlig, har för sig, och bryr mig ej om, att min granne en jordlapp, Fetare äger än min - ja, om alla, som stamma ur hopen, Samla sig rikedom, skall aldrig jag derföre blifva 15 Sjuk och förtäras af harm, eller lefva på klenare kost och Lägga min näsa intill den skämda flaskans försegling. Andra ej tänka som jag; du alstrar ju, födelsestjerna , Tvillingar, skilda till håg. Torrt grönt på sin födelse dag blott En neddoppar i sås, som han sparsam köpt i en flaska, 20 Droppande sjelf på sitt fat oskattbar peppar; en annan, Präktig, på väldiga gods gör ända med gommen. Jag njuter, Njuter, men bjuder dock ej frigifna på butta, så yppig, Kan trasthonornas finare smak ej, som kännare, finna. Allt hvad jorden dig ger, lef upp, och förbruka din spannmål ! 25 Lofligt det är. Hvad fruktar du? Plöj, och i brodd är en ny skörd. Pligten dig kallar likväl: skeppsbruten vid Bruttiums klippor Hänger en vän sig fast; allt sitt och fåfänga böner Har i Joniens haf han lemnat. På stranden han sjelf med Akterns väldiga gudar bredvid ses ligga, och vraket 80 Drifver på måsarnes stråt. Från sjelfva grunden nu något Tag och skänk åt den arme, att ej han, målad på blåa Taflan, må irra omkring! Men din arfving försummar ditt grafol Vred, för det du, hvad du ägt, har förminskat; stoftet åt urnan Vällustlöst han förtror, och frågar ej efter, om svagt der 35 Seu ceraso peccent casiæ, nescire paratus. Tune bona incolumis minuas ? At tu, meus heres res O bone, num ignoras, missa est a Cæsare laurus Insignem ob cladem Germanæ pubis et aris Jam chlamydes regum, jam lutea gausapa captis 50 Væ, nisi connives! Oleum artocreasque popello Largior. An prohibes? Dic clare! Non adeo , inquis, 55 Deque avia nihilum superest, accedo Bovillas Clivumque ad Virbi: præsto est mihi Manius heres. "Progenies terræ!” Quære ex me, quis mihi quartus Sit pater, haud prompte, dicam tamen, adde etiam unum, Doftar kaneln, om med körsbärsbark förfalskad är Casian. hör nu! Kejsarn ett lagradt bref – min vän, du vet väl det ? - skickat, För det Germanernas här med ära han slagit, och redan Sopas från allarne bort den kallnade askan, tropheer, 43 Mantlar åt kungarne re'n, åt fångarne ljusa peruker, Vagnar och bilder af väldiga Rhen Cæsonia tingar. ' Hundrade fäktarepar nu för segern åt Gudarne och åt Herrskarens genius ställer jag upp. Hvem förhindrar mig? Våga! Ve, om du ej ger med dig! Pastejer och olja bland folket 50 Delar jag ut. Förbjuder du det! Säg ut då! Så stenfri Är ej åkern bredvid, du svarar. Välan då, om ingen Faster i lifvet jag har, om ingen cusin, ej ett sonbarn Fins af min farbrors son, om min moster ej någonsin barnägt, Och min farmor gått ur verlden, jag går till Bovillæ 55 Och till Virbii höjd; der skall Manius blifva min arfving. En vanbörding!” Var god, och fråg amig, hvilken min farfars Farfar var; jag skall säga dig det, men ej genast dock. Tillägg En och så en! Vanbörding är han. Så, enligt mitt slägtträd, |