bus officiis satisfecit, legitimum ad largitiones principum et vitæ quotidianæ solatia aditum patere."

V. 134, 139. Cfr. Herm. II. 55. sqq.

V. 149, 150. Lectio peragant sudore explicatione Scholiastæ: "an ut pecunia, quæ tibi quincunces verecunde præstitit, cum periculo deunces præstet” aperte commendatur, quumque ille diserte verbo peragere viin præstandi subjiciat, non opus est conjectura Hermanni (II. p 59), qui avidi sudore legens peragcre explicat frangere, perdere, quo ea efficitur sententia, ut mercator, dum pro modicis quincuncibus expetat deunces, postremo spe deceptus omnem usurum amittat tantisque laboribus et periculis sola damna lucretur. Dicit absonum videri, si sollers luxuria hominem ipsa lucri mentione a laboribus pro eo subeundis deterreret; quod tamen non ita absonum erit, si ita hæc intelligemus, ut luxuriam statuamus commemoratis periculis omnibus et laboribus postremo, nihil ex iis rediturum emolumenti dicere, nisi fructum majorem pecuniæ, quem quidem non tanti esse æstimandum, ut ob eum tam graves subeantur labores.

SJETTE SATIREN.

Till Cæsius Bassus!

Har re'n vintern dig bragt till Sabini ska härden, o Bassus?
Väcker du lyran till lif med en allvar älskande stråke,
Du, som så mästerligt kan slå an grundtoner från fordom
Samt den manliga klang, som hörs från Latinarelyran,
Och, fast gubbe, förstår dig på ynglingaskämt och en ädelt 5
Lekande sång? Jag värmer mig nu på Liguriska kusten;
Framför mig hafvet häfs af vinterstormar, der klippmurn
Reser sig hög, och en djup bugt inåt bildas af stranden.
"Mödan det lönar att se, medborgare, hamnen vid Luna."
Så bjöd Ennië själ, när han snarkat ut sin Homerus
Och en Quintus var blifven igen från Pythagoras fågel.
Här folkmassan jag bryr mig ej om, ej hvad Sunnan,

för hjorden

10

Infelix pecori, securus et, angulus ille

Vicini nostro quia pinguior

et si adeo omnes 15 Ditescant orti pejoribus, usque recusem

Curvus ob id minui senio aut coenare sine uncto
Et signum in vapida naso tetigisse lagena.
Discrepet his alius: geminos, horoscope, varo
Producis Genio. Solis natalibus est, qui

20

Tingat olus siccum muria vafer in calice empta,
Ipse sacrum irrorans patinæ piper; hic bona dente
Grandia magnaminus peragit puer. Utar ego, utar,

Nec rhombos ideo libertis ponere lautus,

Nec tenuem sollers turdarum nosse salivam. 25 Messe tenus propria vive et granaria, fas est,

Emole! Quid metuis? Occa, et seges altera in herba est.

Ast vocat officium: trabe rupta Bruttia saxa

Prendit amicus inops remque omnem surdaque vota

Condidit lonio: jacet ipse in litore et una
so Ingentes de puppe dei, jamque obvia mergis

Costa ratis laceræ. Nunc et de cespite vivo
Frange aliquid, largire inopi, ne pictus oberret
Coerulea in tabula! Sed coenamn funeris heres

Negliget iratus, quod rem curtaveris; urnæ

35 Ossa inodora dabit, seu spirent cinnama surdum,

15

Skadlig, har för sig, och bryr mig ej om, att min granne

en jordlapp,
Fetare äger än min - ja, om alla, som stamma ur hopen,
Samla sig rikedom, skall aldrig jag derföre blifva
Sjuk och förtäras af harm, eller lefva på klenare kost och
Lägga min näsa intill den skämda flaskans försegling.
Andra ej tänka som jag; du alstrar ju, födelsestjerna ,
Tvillingar, skilda till håg. Torrt grönt på sin födelse-

dag blott

En neddoppar i sås, som han sparsam köpt i en flaska, 20
Droppande sjelf på sitt fat oskattbar peppar; en annan,
Präktig, på väldiga gods gör ända med gommen. Jag

njuter,
Njuter, men bjuder dock ej frigifna på butta, så yppig,
Kan trasthonornas finare smak ej, som kännare, finna.
Allt hvad jorden dig ger, lef upp, och förbruka din

spannmål ! 25 Lofligt det är. Hvad fruktar du? Ploj, och i brodd

är en ny skörd. Pligten dig kallar likväl: skeppsbruten vid Bruttiums

klippor Hänger en vän sig fast; allt sitt och fåfänga böner Har i Joniens haf han lemnat. På stranden han sjelf med Akterns väldiga gudar bredvid ses ligga, och vraket Drifver på måsarnes strål. Från sjelfva grunden nu något Tag och skänk åt den arme, att ej han, målad på blåa Taflan, må irra omkring! Men din arfving försummar

ditt grafol Vred, för det du, hvad du ägt, har förminskat; stoftet

åt urnan Vällustlöst han förtror, och frågar ej efter, om svagt der 35

30

Seu ceraso peccent casiæ, nescire paratus.
Hæc cinere ulterior metuas ? Et Bestius urget
Doctores Grajos: Ita fit, postquam sapere urbi

Cum piper et palmis venit nostrum hoc maris expers; 10 Foenisecæ crasso vitiarunt unguine pultes.

Tune bona incolumis minuas ? At tu, meus heres
Quisquis eris, paullum a turba seductior audi!

O bone, num ignoras, missa est a Cæsare laurus

Insignem ob cladem Germanæ pubis et aris
45 Frigidus excutitur cinis et jam postibus arma,

Jam chlamydes regum, jam lutea gausapa captis
Essedaque ingentesque locat Cæsonia Rhenos.
Dis igitur Genioque ducis centum paria obres
Egregie gestas induco. Quis vetat? Aude!

!

50 Væ, nisi connives! Oleum artocreasque popello

Largior. An prohibes ? Dic clare! Non adeo, inquis,
Exossatus ager juxta est. Age, si mihi nulla
Jam reliqua ex amitis, patruelis nulla, proneptis
Nulla manet patrui, sterilis matertera vixit,

55 Deque avia nihilum superest, accedo Bovillas

Clivumque ad Virbi: præsto est mihi Manius heres.
"Progenies terræ!” Quære ex me, quis mihi quartus

Sit pater, haud prompte, dicam tamen, adde etiam unum,

Doftar kaneln, om med körsbärsbark förfalskad är Casian.
Fruktar du sådant bortom din graf. Hör, Bestius häcklar
Grekiske vise: Så går det, sedan med peppar och dadlar
In till staden den kom, vůr så omanliga vishet;
Skördemännen sin gröt uppblanda med kosteligt fett nu. 40
Skall du din egendom då få ostraffad förminska?
Du, som min arsving skall bli , afsides från hopen mig

hör nu! Kejsarn ett lagradt bref min vän, du vet väl det?

skickat, För det Germanernas här med ära han slagit, och redan Sopas från allarne bort den kallnade askan, tropheer, 45 Mantlar åt kungarne re'n, åt fångarne ljusa peruker, Vagnar och bilder af väldiga Rhen Cæsonia tingar. Hundrade fäktarepar nu för segern åt Gudarne och åt Herrskarens genius ställer jag upp. Hvem förhindrar

mig? Våga! Ve, om du ej ger med dig! Pastejer och olja bland folket 50 Delar jag ut. Förbjuder du det! Säg ut då! Så stenfri är ej åkern bredvid, du svarar. Valan då, om ingen Faster i lifvet jag har, om ingen cusin, ej ett sonbarn Fins af min farbrors son, om min moster ej någonsin

barnägt, Och min farmor gått ur verlden, jag går till Bovillæ 55 Och till Virbii höjd; der skall Manius blifva min arfving. En vanbording!” Var god, och fråg amig, hvilken min

farfars Farfar var; jag skall säga dig det, men ej genast dock.

Tillägg En och så en! Vanbörding är han. Så, enligt mitt

slägtträd,