Obrázky na stránke
PDF
ePub

zumní. boh. bláznowi, bláznowiti. Usus. O blázniwi Lu8a! o vos stulti! o vos dementes! o ihr närrische Leute ! o ti esztelen (bolund) emberek! Blázniwá Reč, stultiloquium, stultiloquentia, ineptiae, nugae: närrische Rede, Narreteien, Kindereien, Posfen: bolond beszéd. 2) delirus, insanus, vesanus, a, um; delirans amens, insaniens, vecors, demens, tis: unfinnig, wahnwizig, närrisch: bolond, meg-bolondúltt, bódúltt eszü. Syn. zbláznení. Blázniwost, i, f. stultitia, amentia, dementia, insania, insipientia, vecordia. vesania, ae, f. deliratio, nis, f. delirium, deliramentum, i. n. fatuitas, stupiditas, is, f. stupor, is, m. Narrheit, Thorheit bolondozás, bolondoskodás, esze vesztés, esztelenség, kábaság. Syn. Nemudrost' Rozumutratení. boh Bláz= nowstwi. 2) gerrae, facetiae, arum, f. plur. iocus, i, m. Narrenpossen, ein Scherz, Spaß: tréfa, tréfalódás, dévajság, tréfa között való mulatás. Syn. Blázňeń. Bláznomluwec, wea,

m. mo

rologus. i, m. Narrentheidiger, der närrisch redet, Plauderer: bolond beszédü. Syn. Buchač Tárač, Tlapač, Trepač. Bláznost', i, f. v. Blázňiwost'. + bláznow'e, adv. v. blázňi

we.

[blocks in formation]
[ocr errors]

m. Plaut. slipes, caudex, cis, m. Tölpel, ein dumm Mensch, ohne Verstand: otron ba, bolond, esztelen, tompa döre, kába ember. Syn. B raňí Roh, glupák, Ofel Sprosták, Trubač, Trup Trubiroh, boh. 5ňup. Blblač, a, m. balbus (balbuc nans, balbutiens) homo Ci os balbum: ein Stammela Stammler, Staßger, Stottere ein stammelnder Mensch im R den, i, e. undeutlich oder schne redend, die Wörter häufend: ha bogva szóló (hebegő, leppe gó, rebegő, röbögö) ember Syn. Breptac, Breptawec Sleptac, Sleptawec, Bible wec, boh. Brebṭač. Aliud e Gachta, et Seplač. Pro Blblač, že blble (Sleptač, flepce, Gachtač, že gachce Seplač že seple), uwerit ned ce: balba non credit. Suida sua mala desimulare conatur quae praese fert etiam, cu dissimulat. Negat se blaesu esse, cum id ipsum non po sit, nisi blaese dicere. Su scelera (suos excessus) im pertinenter negare: feine o fenbare (fonnenklare) Fehler vertuschen wollen, nyilván-va ló hibáit titkolni akarni. blblaččin, a, e, adj. poss. bae feminae, ad balbam per tinens: der Stammlerinn (Ste tererinn) gehörig, rebegő asz szonyé. Syn. blblawičin, br ptaččin, breptawičin, slepta čin, sleptawicin. Aliud e Blblačka, i, f. balba. ae. gachtaččin, et seplaččin. balbutiens (balba) femina Stammlerinn, Staggerinn, Ste tererinn, ein stammelndes (ste terndes) Weibsbild in Reden habogva szóló (hebegö. lep pegö, rebegő, röbögö, a' sz

ba

al

elbabaró, szaporán beszéllö) Syn. Biblawica, aszszony. Breptačka, Breptawica, Sleptačka, Sleptawica. Aliud est Gachtacts, et Šeplatka. 2) v. Blblání blblaćow, &, t, adj. poss. balbi hominis, dem Stammler (Stotterer) gehörig, rebegő (szaporán vagy értetlenül szóló) embere. Syn. blblawcow, breptacon, breptowcow, sleptaCow, sleptawcow. Aliud est gaction, et seplačow. Biblani, d,é, p. c. balbutiendo prolatus, lallatus, a, um: geframmelt, gestottert: habogva mondattatott, elhabartattatott, hebegett, leppegett, leppegtetett, rebegett, rebegtetett, röbögött, röbögtetett. Syn. breptani, sleptaní.

Bibleni, d, n. balbucinatio, nis,
f. balbutiens loquela, toluti-
loquentia Naev. ae, f. con-
volutio verborum: das schnelle
(umdeutliche) Reden, Stam-

da, Stottern in Reden: he-
beges, leppegés, rebegés, rö-
bigés Par. Pap. habogó (sza-
porán-való értetlen) szólás,

szónak elhabarása. Syn. Blbleita, Breptání, Šleptáni. Aliud est Gachtání, et Seplání 2) v. Blblawost'. 3) T. Bibotání. biblat, lal, lem, V. I. imp. blbli: balbutire Cels. Cic. (-tio, tivi, titum), balbucinari, balbe (tolutím) loqui, convolvere verba senec. die Wörter häufen, stammeln, stottern, undeutlich (schnell) reden, z. B. wie ein Betrunkener: hebegni (-gek), leppegni, rebegni, rabogni (gök), Par. Páp. el-habarni a' szót, szaporán szólani, habogva beszélni. Syn.. breptát, sleptat, boh. breb

taři. 2) v. blbotat. Aliud est gachtat, et seplat. Biblawání, á, n. Nom. Verb.

ex seq. blbláwať, ál, ám, freq. ex biblat.

blblawcow, à, e, adj. poss. v.

blblačow.

blblawe adv. balbe Lucret. bal-
bucinanter, balbutienter : stam
melnd, stotternd, lispelnd: ha-
bogva, hebegve, leppegve, re-
begve, rebegetve rebesgetve,
röbögve, a' szót elhabarva.
Syn. breptawe, sleptawe. A-
liud est gachtawe, et sepla
we. Usus. Blblawe howorit,
mluwit, v blblat.
Blblawec, wca, m. v. Blblać.
blblawi, á, é, adj. balbus, a,
um balbutiens, balbucinans.
Cic. Hor. tis: lispelnd, stam=
melnd, stotternd, undentlich
(schnell) redend, die Wörter
häufend: hebegő, leppegő, re-
begő, röbögö Par. Pap. ha-
bogva-szóló, szaporán beszél-
lö, a' szót elhabaró. Syn. bre-
ptawi, sleptawi, boh. breb-
tawi. Aliud est gachtawi, et
sepláw. Usus. Blblawi Ga-
it: balba Lingva Ovid. Blb=
lawi hlas: balbus sonus Ovid.
Blblawé Slowa: balba verba
Horat.

Blblawica, i, f. v. Blblačka.
blblawičin, a, e, adj. poss. v.
blblaččin.

Blblawost', i, f. balbuties, ei,
f. das Stammeln, Stottern,
Lispeln im Reden; die Stamm.
lerei, Stotterei: hebegés, lep-
pegés, rebegés, röbögés. Syn.
Blbláňí, Beeptawost', Sle=
ptawost. Aliud est Gachta=
wost', et Seplawost'.
Bibotač, a, m. balbucinator,
lallator, is, m. Laller, Stot-
terer, Trällerer: gögitsélő, re-

bes

4

besgetö. vulg. Lalač. 2) v. Biblač. blbotaččin, a, e, adj. poss. ex

seq. Bibotačka, i, f. balbucinatrix, lallatrix, cis, f. Lallerinn, Stot= tererinn, Trällererinn: gögitsélöné, rebesgetöné. vulg. Lalačka. 2) v. Blblačka. Bibotačow, a, e, adj. poss. ex Bibotač.

blbotani, á, é, p. c. lallatus, balbucinando prolatus, a, um: gelallt, geträllert, gestottert : gögitséltt, rebesgetett, rebesgettetett. vulg. lalani. 2) v. blblani. Bibotání, á, n balbucinatio,

nis, f. lallum, i, n. et lallus, i; m. Auson. das Lallen, Trällern, Stottern: gögitsélés Par. Páp. rebesgetés. vulg. Laláz ňí. 2) v. Blbláň ́. blbotat, tal, cem (tam) V. I.

imp. blboc et blbotag: balbucinari (-nor, atus suin), balbutire lallare (lallo avi) etwas støttern, lallen wie Kinder, trällern, von Kinde oder Amme; bei der Wiege, fingen; sich eins fingen lassen: gögitsélni (- tsélek) Par. Pap. rebesgetni. vulg. lalat. Usus. Prečo ne= biboces? lallare recusas? Pers. willst dich nicht einsingen lassen? Scheller. miért nem gögitsélsz?

eco (o nečem) blbotat: balbutire de re aliqua Cic. etwas (von etwas) lallen, stottern: valami dologról tsak gyermek észszel szólani. Par Páp. Ca nekoho blbotat: balbutire aliquem Horat. Jemanden lallend (stotterns) anreden, valakit gúnyolva szólítani. 2) v. biblat.

Bibotáwáňí, á, n. Nom. Verb. ex seq. Bibotáwat, al, ám, freq. ex blbotať.

blbotawcow, a, e, adj. poss. ex Bibotawec.

blbotawe adv. balbucinanter balbucinando, balbutiendo lallend, stotternd, trällernd: gö gitsélve, rebesgetve vulg. la lawe. 2) v. blblawe. blbotawi, á, é, adj. balbuci nans, balbutiens, lallans, tis lallend, stotternd, trällernd: gô gitsélő, rebesgető. vulg. Tala wi. 2) v. blblaw. Blbotawost', i, f. oris lallatio. balbucinatio: das Lallen, Sto tern, Trällern der Zunge: go. gitsélés: rebesgetés. vulg. La lawost'. 2) v. Blblawost'. Blčání, á, n. eruptio flammae inflammatio, incensio, nis f. das Flammen, die Flammung lobbanás, lang - vetés, lángo lás. Syn. Bikáňí, Blknut boh. Páláňí.

:

blčať, čal, čím, V.I. imp. blč flammam edere, inflammari. incendi flammen, in Flan men gerathen; fel- lobbani lángot vetni. lángolni. Sy blkat, blknúť. boh. pálat Usus. 5orí, až blčí. Blcha, i, f. pulex, icis, m. d Floh: bolha, balha. vul Blucha. boh. Blecha. Usu Ciganská Blecha, structu ferri candentis, Izigány ba ha. Pfá Bleha v. Muska. Wol ňá Bicha: pulex aquaticus der Wasserfloh, vizi bolha.3em fa Bicha, Chrysomela olera cea Linn. seu Galleruca ole racea Fabric. Erdfloh, fol Balha. Prov. Pust'il mu Bld do ucha, dedit ipsi ad inte ligendum: Tetigit (pupugit ipsum: er hat ihm einen Fl in die Ohren gefeßt: torin törtt az orra alá. Řaždí na lepség wi, kde ho Blcha s pe: ubi dolor, ibi manu ein jeder fühlet, wo ihn der F (Schu

[ocr errors]

(Schuhe) drückt: a' kinek hol faj, ott tapogattya. v. blačić. Pes Piu Blchi wiberá, kotel 5rnec tarhá: est mirum bellum, quod asellus culpat asellum: es ist ein Wunderreit, wenn ein Esel den andern reit: kantsal kantsalt nevet. v. Srnec, Rotel, Pef. Bldań, a, m. pul cosus, pulicibus plenus: voller Flöhe: bolhás, bolhákkal teli. Blcanito, a, m. contemt et exagger ex Blan. blawi, á, é, adj. pulicosus, pulic bus plenus, a, um: voller Flöhe, bolhás. vulg. bluhaw. bch. blechawi. Usus. Blawi Pef, pulicosus canis, Hund voller Flöhe: bolhás kutya.

† Blečani, n. v. Blačáňí. † blečati, čal, čím, v. blačať. † Blecha, i, f. v. Blcha. + blechawi, á, é, adj. v. blchawi. + Bleiwani, n. v. Blačíwáň. + bleiwati, al, ám, v. blač.wat. bledaste, adv. v. bledawe. bledasti, á, é, adj. v. bledaw. bledame, adv. subpallide, bleich, etwas blaß, halavány szinün. Syn. bledast'e. Eledam, á, é, adj. subpallidus, subluridus, a, um: bleich, etmas blak, sárga szabású, halavány szinű, szederjes. Syn. bledast'. Mese, adv. pallide, subluride: blaß, bleich: halaványon, sárgán. bled, é, é, (abs. bled, bledo), adj. compar. bledi, superlat nag, bledi: pallidus, luridus (mustelinus de colorea, um: pallens, tis: blaß, von der Farbe des Gesichts, und andern Farben; bleich, bleichfär big: halavány, halovány, sárgáló, Syn. žĺtastí. Usus. Ble. dim bit, pallere, pallescere:

blaß seyn: halaványodni, sárgúlni. Bledá farba, v. Sarba. Prov. Welmi sa učí, preto ge tak bledi: hoc est, quod pallet: er ist gar zu fleis fig, de wegen sieht er so bleich aus: igen tanúl, azért illy halovány.

Blednast', i, f. v. Bledost. blednut, dnul (del), dňem, V. I. imp. dni: pallere, pallescere, expallere, expallescere: blaß werden: sárgulni, halaványodni, el- sárgulni, elhalaványodni. Syn. oblednúť, 3blednúť.

[ocr errors]

Blednutí, á, n. pallescentia, ae, f. das Blaßwerden: el-sárgulás, halaványodás. Bledost', i, f. pallor, is m. luriditas, tis, f. die Blässe, die blasse Farbe, z. B. Gefichts: sárgaság, halaványság, haloványság. Syn. Blednost. Blekotač, a, m. v. Bleptač. blekotaččin, a, e, adj. poss. v. breptaččin.

Blekotačka, i, f. v. Bleptačka. blekotačow, a, e, adj. poss. v. bleptačow.

Blekotáňí, á, n. gannitus, ûs, m. das Belfern: róka, nyikogás, tsehegés. Syn. Ščeřáňí, Zablekotáňí. blerotat, tal, čem et tám, V. I. imp. bletoc et tag: gannire: belfern, wie ein Fuchs : nyikogni, tsehegni mint a' róka. Syn. fčekat gato Lis ta, zablekotat. Blekotáwání, á, n. Nom. Verb.

[blocks in formation]

Blekotnica, i, f. v. Bleptačka. blekotňiččin, a, e, adj. poss. ex Blekotnička.

blekotňičin, a, e, adj. poss. ex Blekotnica.

Blekotnička, i, f. v. Bleptačta.

Blekotník, a, m. v. Bleptač. Blekotnost', i, f. v. Blepta= wost'. Blen, u, m. Zelina: hyoscyamus, i, m. cels. Bilsenkraut, ein unschmakhaftes Kraut: belénd, bolondító - fü, ester-paréj, ízetlen paréj, östör. boh. Blin, Blit. Usus. Bili Blen. Hyosciamus albus, weißes Bilfenkraut, fejér östör, černi Blen, Hyosciamus niger Linn. seu Hyosciamus officinar, schwarzes Bilsenkraut, v. grebeň. blenní, á, é, adj. v. seq. blenowi, á, e, adj. hyoscyaminus, Plin. H. N. aus (von) Bilsenkraut: beléndes.Syn.blen ní, boh. blinowi. Usus. Ble= nowé Semeno, semen hyoscyami, Bilsenkrautssame, be

lénd mag.

Bleptač, a, m. garrulus, verbosus, i, m. fabulator, is, m. Schwäger, Wäscher, Plauderer: tsátsogó, kiáltó, sok szavú, szó szaporító, tsevegő, trétsülő, fetsegö. Syn. Blekotač Blekotnik, blekotni Clowek, Breptač, Digotač, Buchač, Gazičnik.

bleptaččin, a, e, adj. poss. ex seq. Syn. blekotaččin, blekotniččin, brepťaččin, buchaččin, drgotaččin. Bleptačka, i, f. garrula, ae, f. fabulatrix, icis. f. Schwäge= rinn, tsátsogóné, kiáltóně, tsevegőné, trél sülöné, fetsegöné. Syn. Blekotň ca, Bletotnička, Breptačka, Buchačta, Drgotaika, Gazičnica, Gazikula, klebetnica.

bleptačow, a, e, adj. pose ex Bleptać. Syn. blekotačow, ble. kotníkom, buchaćow. Bleptáňí, á, n. garritus, ûs, m. loquacitas, dicacitas, tis, fabulatio, nis, f. das Geschwitz, Schwagen: tsátsogás, tsevegés, tretsülés, kelletlen (hijában való) szóllás, fetsegés, dado-i gás. Syn. Blekotání, Buchár ňí, Breptáňí, Drģotáňí. bleptat, tal, cem, et tám, V. I. imp. blepei et bleptag: gar-3 rire, fabulari, garrulum se praebere, garritare, clamitare, glocitare: schwagen, plaus dern, unnüg reden, schwaghaft thun: tsátsogni, tsevegni, fetsegni, tré sulni, dadogni, hijában valo beszédet hinteni. Syn. blekotak, bucat, breptat, drgotat, Elebetit, Pletki wipráwat, we Spust Sweta mluwit. Vulg. társt. Bleptáwáňí, á, n. Nom. Verb. ex seq.

bleptáwat, al, ám, freq. ex bleptat.

[ocr errors]

bleptawe, adv. garrule, loquaciter, dicaciter; schwaghaft, fchwazhaftig: tsátsogva, tsevegve, trétsülve, fetsegve. Syn. blekotňe, buchačne, brepta we, drgotawe, klebetňe, boh. breptawe. Bleptawec, wca, m.

v. Bles

[merged small][ocr errors]
« PredošláPokračovať »