Rapitálňík, a, m. foenerator, is, m. elocatam pecuniam (capitalia) habens: Capitalist, der Capitalien ausleicht: kapitálista. * kapitálski, á, é, adj. Roň, etc. v. hlawňí. Rapitán, a, m. centurio, nis, m. Cic. capitaneus, i, m. Hauptmann, Capitän (tain): Kapitány Par. Pap. boh. Gegtmann. Usus. Losni (hagowni, sis fowňí) Rapitán: navarchus i, m. Cic. praefectus navis: Schiffscapitän, hajos kápitány. Par. Pap. Mestski kap. Capitaneus Civitatis, centurio Ĉivium: Stadthauptmann, város kapitánnya városi kapitány. Wogensti Rapitán: a) pri Pechote: centurio, manipularius, strategus, tribunus, capitaneus peditum: Hauptman, über hundert Mann, der cine Compagnie anführt: százados, kapitány, a' gyalogságnál. boh. Setnik, Rotmister nad gedním Stem. b) pri Ronictwe: centurio equitum, capitaneus equestris, turmae praefectus: Rittmeister, lovas kapitány, százados. Námestní (podruhí ňizsi) Rapitán: subcenturio, Capitaneus secundarius (inferior), Capitänlieutenant, second - Capitain all-kapitány. Sámstí Rapitán: praefeclus ( capitaneus arcis Schloßhauptmann, Burggraf: vár kapitannya boh. 5egtman grádu, Purgkrab'e. Prespor= tého zámku Rapitán: Capitaneus arcis Posoniensis. ag= wissi Rapitán zámití: supremus, Purgravius, Oberster Burggraf, fő vár - kapitánnya. Purģktab'e negwissi. kapitánčin, a, e, adj. poss. centurionis (capitanei) uxoris, der Hauptmänninn oder Ritmeisterinn gehörig, kapitánynéé. boh. hegtmančin. Rapitáňeňí, á, n. v. Rapitántwi boh. Segtmaňeňí. kapitáňit, il, ím V. I. imp. tan: centurionem esse, capipitaneum agere, officio centurionis fungi: ein Hauptmann oder Rittmeister seyn, die Hauptmanns oder Rittmeisters Charge führen: kapitánykodni, kapitánynak lenni. boh. hegtmaniti, fetničiti. Rapitánka, i, f. uxor centurionis, coniux capitanei: Hauptmänninn, Rittmeisterinn: századosné, kapitányné, kapitány felesége, boh. 5egtmanka, Setnice. kapitánow, a, e, adj. poss. centurionis, capitanei: dem Huptmanne oder Rittmeister gehörig, kapitányé, századosé. boh. begtmanů, fetňíků, et ůw. tapitánti adu. centurionaliter, capitanealiter, centurionis (capitanei) more: hauptmännisch rittmeisterisch: kapitány módon, százádoson. boli. hegtmanski, fetnicki. . tapitánstí, á, é, adj. centurionalis, capitanealis, e; centurionem (capitaneum) concernens den Hauptmann oder Rittmeister betreffend, hauptmänisch, rittmeisterisch: kapitányi, kapitányt illető, ahozvaló. boh. hegtmanski, setnictí. Rapitánstí Urad: v. seq. Rapitánstwí, ά, n. centurio natus Tacit. capitaneatus, us, m. centurionis (capitanei) officium : Hauptmannsstelle Rittmeistersstelle (Rittmeisterei) die Charge eines Hauptmanns oder Rittmeisters: kapitányság Par. Pap. kapitányi hivatal, kapitány tiszti, kapitánykodás. Syn. Rapitánti Úrad, Rapitáňeňí, boh. 5egt man= . Rap manstwi, gegtmaňeňí, Set- † Rapitel, e, m. v. Rapitál Rapitula, i, f Capitulum, Ca- 885 Capitel capitulum indicere: tapitulne adu. conventualiter, nicalis, capitularis, e; cano- ko kokat illető. Syn. tapitulsti, vulg. kanonickí, boh. tanow nicří. Rapitulnictwi, á, n. canonicatus, us, m. canonia, ae, f. Dommherrsstelle, Domherren würde, das Kanonifat: kannonokság. Syn. Rapitulstwi, vulg. Ranonictwí, two, boh. Ranownictwí. Rapitulňík, a, m. Capitularis, Canonicus, i, m. Capitelsherr, Capitular, Dommherr: kanonok, káptalanbéli Úr. Syn. Rapitelsti pán, vulg. Ranonít, boh. Ranowňít. tapitulňítom, a, e, adj. poss. canonici, dem Dommherrn ge= hörig, kanonoké. vulg. tanonitow, boh. Ranowníků et ůw. tapitulsti adu. capitulariter, more capituli: capitelmäßig, káptalan. módon 2) v. tapítulňe. 2) v. kapitulñicki. Capitulskí, á, é, adj. capitula ris, e; capitulum concernens: das Capitel betreffend, dahin ge= horig: káptalanbéli, káptalani, káptalant illető, káptalanhozvaló. Rapitulsti Dom: domus capitularis, Capitelhaus, káptalan háza. Rapitulstí pán: v. Rapitulňík. Rapitulski Statek: capitulare bonum (possessorium, praedium), Capiz telgut, káptalan jószága. 2) v. kapitulňí. 3) v. kapitulňictí. Rapitulstwi, á, n. v. Rapitul nictwi Rapka, i, f. gutta, stilla, ae, f, der Tropfen, tsep, tsepp, tseppedék. Par. Páp. Syn. Klapka, Rrapka, Rropag, vulg. Rwapta, boh. Rrap'ege, Rrapet, Rrůp'e, Rrup'ege. Usus. Ra pła wina, Wodi: gutta vini, aquae: ein Tropfen Wein, Wasz fer: egy tsep bor, viz. es mám Rapki (boh. Rrapte) modi: nullam aquam habeo, ich habe keinen Tropfen Wasser egy tsep vizem nintsen. Rapti Krwi nemala: vel guttam sanguinis non habuit, fie hatte feinen, Tropfen Blut, egy tsep vére nem volt. Prov. Rapka čini w Rameňi Dol= ček swim Castopadáňím; nepreto, že mocná, nežli že často padá. Častá Rropag (boh.) Rrup'ege) i Rameň porazí. wsectos Cafem prichádza: gutta cavat lapidem non vi, sed saepe cadendo; et teritur pressa vomer aduncus humo. Sic homo fit doctus, non vi, sed saepe studendo. Assidua stilla saxum excavat. Nihil est tam durum, quod non emolliat, nihil tam arduum quod non efficiat assiduitas. Nemo repente fit doctus omnia cum tempore veniunt (fieri possunt) mit der Zeit kömmt man auch weit: idővel sokra lehet menni (mindent meglehet tenni) 2) exiguitas, exiguum, modicum, pusillum tantillum, gutta, guttula : Tropfen, Tröpchen, Bißchen: kitsínység, kevés, kevéske kevesetske, kitsínyke kitsínykén, tsep, tsepetske, parányi. egy haj-szálni, Syn. trochu, trosku, za Wlas, máličko. Rapka Rozumu: gutta rationis, ein Tropfen Verstand, egy tsepp ész. Prou. Uni Rapkine: ne guttam quidem, nicht einem Tropfen, egy tsepet sem. kapkání, á, é, p. c. stillatus, a, um: getröpfelt, getropft: tsepegett, tsepegtetett. Syn. klapkaní trapkaní, vulg. twapkaní, boh. kapaní, tas nutí. 2) guttatim (stillatim) fusus, datus, instillatus, stil la latus. tropfenweise gegossen (ge= geben), geträufelt, geträuft, ge= tröpfelt, getropft: tsepegetett, tseppegettetett, tseppentetett. Rapkání, á, n. stillatio, nis f. stillicidium, i, n. das Trörfeln, Tropfen, Träufen, Träufeln, Triefen: tsepegés, tsepegetés, tseppegés, tseppegetés. Syn. Rlapkání, Rrapřání, vulg. Rwapkáňí, boh. Rapání, Ranutí. Usus. 3e Strech Rapkání (boh. Rapelice, Rapáňí ze Střech): stillicidium Vitruv. der Tropfenfall, die Traufe, Dachtraufe, Dachrinne, Regentraufe, das vom Dache herabträufelnde Wasser: eszterháról tsepegö viz. Prou. 3 Désoa do Rapkáňá do prsti, do Tečeňá) prist'. Speci na Lawicu: e pluvia incidere in stillicidium. Charybdim vito, et incido in Scyllam: aus dem Regen in die Traufe kommen, eggyik bajt kerülvén, más hasonlóba esni (esett) 2) per guttas fusio (datio), instillatio, stillatio: Tropfen weisegießung, das Träufeln Träufen, Tröpfeln, Tropfen: tsepegetés, tseppegetés, tseppentés. lapkať, al, ám V. I. imp. ag, neutr. stillare, träufeln, trâufen, tröpfeln, tropfen: tsepegni, tseppegni. Syn. klapkať, trapkať, vulg. Ewapkat, boh. tapati, tanúti, trápeti. Usus. 3 Rosa mu taptá: stillant ei nares; stillat de naribus eius: es tropfelt, ihm aus der Nafe, tseppeg (foly) az orrából. Prov. Res neteče, aspon nech len kaptá: si non fluit, utminus stillet. Si non abunde, dummodo commode: wenn es nicht fließt, foll (To folls) wenigstens tröpfeln: hanem tsurog, legalább tse pegjen. 2) act. guttatim (stillatim) fundere, dare; instillare, stillare: tropfenweise gießen, geben; träufeln, träufen, tropfeln, tropfen: tsepegetni, tseppegetni, tseppenteni. Syn. Po kapkách Sáwał. Rapkáwáňí, ¿, n. Nom. Verb. ex seq; kapkáwat, al, ám, freq. ex tapkať. kapkawe adu. stillatim, stilla tive, stillando: träufelnd, träufend, tröpfelnd, tropfend, tries fend tsepegve, tseppegve, tseppenként hullva. Syn. klapkawe, krapkawe, kropagne, vulg. kwapkawe, boh. kapalične. 2) guttatim Plaut. stillatim Varr. tropfenweise, tseppenként, tsöppönként.Par. Páp. Syn. po kapkách. taprawi, á, é, adj. stillaticius, stillatitius Plin. H. N. stillativus Plin. Val. a, um; guttans, tis: träufelnd, träufend, tröpfelnd, tropfend, trie= fend tsepegő, tseppegő, tsepegetett. tseppenként - húlló, tsepegési. Syn. klapkawi, kaps tagící, krapkawi, tropagni, vulg. kwapkawi, boh. Xapaliční, kapagící. Usus.. Rapka Ziwica: resina stillatitia, träufelnder Harz, fából kitsepegett szurkos nedvesség. Rapkawé Wino: vinum stillatitium Tropfwein, tsepegő (folyó) bor. Rapkawost', i, f. stillaticia conditio (natura), träufelnde Be= schaffenheit, tsepegő természet (állapot). Syn. Klapkawost', Rrapkawost', Rropagnost' vulg. Rwapkawost', boh. Rapaličnost. + Rapla, i, f. v. Rapinka. 2) v. Sakristia. Raplan, a, m. Ratolicki: capellanus, sacellanus, i, m. COO cooperator, is, m. Capellan (Cap.), Bicar, Vicari, Bicarius, Helfer der Pfarretei, Mithelfer des Pfarrers, bei Kato Tischen: káplány, Par. Páp. 2) luteranti: diaconus, Capellan, bei Evangelifchen: káplány. Syn. Gaheň, boh. Gaben. Raplaniek, a, et nečka, m. dem. ex Raplanet. kaplančekow, a, e, adj. poss. ex praec. v. kaplanow. Raplanek, nka, m. dem. ex Raplan. Raplaňeňí, d, n. v. Raplanstwi. Raplanstwo, a, n. collect. capellani. die Capellanen, káplányok. i. e. Raplaňi. Raplaňík, a, m. dem. ex Ra† Raple, f. v. Rapinka. plan. kaplaňíkow, a, e, adj. poss. ex praec. v. Raplanow. kaplanit, il, ím V. I. imp. plan: capellanum esse (agere), ein Capellan seyn, káplánkodni, káplánykodni, káplánynak lenni. Syn. kaplanem bit. Kaplánka, i, f. capellania, ae, f. domicilium (habitatio) capellani Capellanei (Kap.), Wohnung; Capellanszimmer stube: Káplány - szoba (lakás). Syn. Raplanowa Izba (Swet[ica) 2) capellania, capellanatus, us, m. munus capellani: Capellanei, Amt, bei Katolischen káplányság. Syn. Raplanstwí. Osadňá Raplánka: capellania localis, Local Ca= pellanei, helybéli (helyes) káplányság 3) Tuteránská: diaconia, ae, f. diaconatus, us, m. Capellanci, Amt, bei Evangelischen káplányság. kaplankow, a, e, adj. poss. ex kaplanek: v. kaplanow. kaplanow, a, e, adj. poss. capellani, dem Capellan gehörig, káplányé. Syn. kaplančekow, kaplaňíkow, kaplankow. Faplaniti adu. 'capellanaliter, more capellani: ~ capellanisch, Raplica, i, f. v. Rapinka. Raplička, i, f. dem. v. Rapinta 2 Nro. kapliční, á, é, adj. v. kaplntowi. Raplna, i, f. v. Rapinka. Rapĺňít, a, m. v. Rostelnit. Kaplnka, i, f. aedicula, ca pella, ae, f. sacellum, i, n. die Capelle (Kap.) kleine Kirche: kápolna, templomotska, kis templom. Syn. Raplica, Rapina, boh. Rapla, Raple, Raplice. Usus. Domáca Rapln ta lararium, domesticum sacellum: Hauskapelle, házi kápolna. 2) dem. capellula, sacellulum das Kapelchen, kápolnátska. Syn. Raplička. kaplnkowi, á, é, adj. capellaris, aedicularis, sacellaris, e: die Kapelle betreffend, dahin ge-= hörig: kápolnai, kápolnát illető, kápolnához - való. Syn. Papliční. Usus. kapinłowi Dach, kaplnkowa Wežička. kapnúť, pnul (pel), pňem V. P. imp. pni, de uno actu, neutr. stillare semel, tröpfeln, einmal: egyszer tsepegni (tsepp) Wčil ze Strechi kaplo: nunc e tecto gutta decidit, stillavit: |