Så måla tvenne drakar der till vakt.
Barn, spotten utanföre! Jag går undan.
Dock när Lucilius Staden gisslat har,
Men Lupus Dig, Dig Mutius framför alla
Och brutit lös på Er sin vishets tand;
När Flaccus, mera fin och fintlig, kitlat
Till löje rörda vänners alla fel
Och tagit skämtets gina väg till hjertat
Och högt för hvarje pöbelnäsa fnyst:
Får jag, får jag, då ingenstädes knysta,
För mig allena, eller vid en grop?
"Platt ingenstäds," Här måste jag dock gräfva Min uptäckt ner. Jag såg, jag såg dem sjelf
Hvem har dem icke? Denna rätt, att gömd
Och ensligt le, så ringa än det båtar,
Jag säljer ej för Iliadens pris,
Hvem lifvas af Cratini djerfva anda?
Hvem häpnar för en vredgad Eupolis
Och Dramens alderman, stor öfver alla?
Han skänke hit en bifallsblick, om ock
Af moget vett et drag här kunde röjas.
Ens varma bifall, ens, som rénat der
Sit öra! Jag kan vara den förutan,
Som ler så nöjd vid fel på Græska skor:
Den tölpen ock, som ropar till en enögd:
Du med dit ena öga der! och den,
Som yfs, så rak i Embetsmanna skruden,
Af falska jungfrumåtten, dem han bröt,
En välbestäld Edilis i Arezó:
Nec qui abaco numeros et sedo in pulvere metas
Scit risisse vafer, multum ridere paratus,
Si Cynico barbam petulans Nonaria vellat,
His mane editum, post prandia Callirhoën do,
Och unga Herr'n, som visligt skratta plär
At ziffrors gräl och Coners lek på taflan
Samt roas mest, när något Cyniskt skägg
Han ser af yra Värdshustärnan luggadt, ➡ ➡
Till morgonlexa Domarens Edia,
Till middagsro Callirhoë jag ger dem.
Hanc, Macrine, diem numera meliore lapillo;
Qui tibi labentes apponet candidus annos.
Funde merum Genio. Non tu prece poscis emaci,
Quæ nisi seductis nequeas committere divis.
At bona pars procerum tacita libavit acerra.
Haut cuivis promptum est, murmurque humilesque
Tollere de templis et aperto vivere voto.
Mens bona, fama, fides: hæc clare et ut audiat hospes:
Illa Sibi introrsum et sub lingua murmurat: O si
Ebullit (1) patrui præclarum funus! et O si
Sub rastro (2) crepet argenti mihi scria dextro
Hercule! Pupillumve utinam, quem proximus heres
Impello, expungam! Namque est scabiosus et avri
Bile tumet. Nerio jam tertia conditur uxor,
Hæc sande ut poscas, Tiberino in gurgite mergis
Mane caput bis terque et no&tem flumine purgas.
(1). Under nattpromenaderna var Neros vana, att misshandla dem, han mötte och icke sällan nedkasta de misshandlade i Cloakerna, ifrån hvilka liken nedfördes och upflöto i Tibern, Häråt förmodar Öfvers, att ordet ebullize, kan hända på lek nyttjadt vid Neros hof, har sin syftning.
(2) Mången, som genom dårskaper och laster bortslöst sit arf, lät, som Nero, gräfva efter skatter.
Et förderfvadt slågtes ónskningar och
Gudstjenst.
Lägg in af dina bästa marmorkulor,
Macrinus, en för denna ljusa dag,
Hvars återkomst skall bringa till Dig många
Och sälla år. At lifvets Genius,
Gjut glad dit vin. Med dyra löften aldrig
Du falkar på, hvad endast nämnas kan
För köpta Gudar mellan fyra ögon, -
I tystnad tänder mången matador
Sit rökverk häldst. En hvar i templen kan ej
Umbära hviskningarnes halfva ljud
Och lefva med i dagen lagda böner.
Ja! sundt förstånd, godt rykte, vänskapstro:
Uttalas rent, att ock en främling hör det;
Men för sig sjelf, med återhållen röst
Och under tungan, mumlar man: Om ända
Min farbrors feta lik en dag flöt opp!
Var god Alcides, låt för spaden klinga
En silfver-urnas ríka fynd! Den pilt,
Hvars suppléant jag blef i testamentet,
Har skabb och elak galle,
om jag fick
Utstryka'n! Nerius nu som bäst begrafver
Sin tredje Hustru. För att bedja så
Med oskuld, två tre morgonbad i Tibern
Man tar och ren från natiens synder tvås,
|