A. Persii Fl. Satyrarum

Prologus

Nec fonte labra prolui caballino:

Nec in bicipiti somniasse Parnasso
Memini, ut repente sic poëta prodirem;
Heliconiadasque pallidamque Pirenen
Illis remitto, quorum imagines lambunt
Hederæ sequaces. (1) Ipse semipaganus
Ad sacra (2) Vatum carmen adfero nostrum.
Quis expedivit psittaco suum Xaige,
Picasque docuit verba nostra conari?
Magister artis ingeniique largitor,
Venter negatas artifex sequi voces.
Quodsi dolosi spes refulserit nummi,
Corvos poëtas et poëtridas picas
Cantare credas pegaseïum melos,

(1) Lättböjd och färdig, att linda sig om så många förmenta kalders hjessa.

(2) Förmodeligen Neros femårsfeft för vittra täflingar,

A. Persii Fl. Satirer.

Foretal

til de hungriga Poëterna i Neros Hof

Jag hvarken läppjat af Pegasens ådra',

Ej heller slumrat in, så vidt jag mins,
På någondera af Parnassens kullar,
'Att oförmodadt träda fram Poët:
Om Helicons Gudinnor samt den bleka
Pirene jag med ingen täffa vill,

Hvars bild en följsam murgrönsranka smeker.
Halfbonde sjelf, jag bygdens qväde blott

Till Phoebi söners stora fest kan bära,

Hvem hjelpte papegojan med bon jour Och lärde skatan våra ljud försöka?

Ja! mästermagen, snillegifvaren,

Han konstlar fram de ljud, naturen nekat:
Och skimrar fjerran lockmatguldets hopp,
Från Korpporters, Skaldmöskators strupe
Man höra tror en pegaseisk sång,

A. PERSII FL. SAT. I

Ocuras hominum!O quantum est in rebus inane! (3)

Quis leget hoc? Min' tu istud ais? Nemo hercule, Nemo? Vel duo, (4) vel nemo. Turpe et miserabile! Quare? Ne mihi Polydamas et Troïades Labeonem

Prætulerint! Nuga! (5) Non, si quid turbida Roma Elevet, accedas, examenve improbum in illa Castiges trutina: nec Te quæsiveris extra.

Nam Romæ est quis non? Ah! si fas dicere, sed fas, Tunc, cum ad canitiem et nostrum istud vivere triste Adspexi et nucibus facimus quæcumque reli&is, Cum sapimus patruos: tunc, tunc. Ignoscite: nolo. Quid faciam? sed sum petulanti splene cachinno.

Scribimus inclusi, numeros ille, hic pede liber, Grande aliquid, quod pulmo, animæ prælargus, anhelet. Scilicet hæc (6) populo, pexusque togaque recenti Et natalitia tandem cum sardonyche albus,

(3) Första versen af en alfvarsam Satir, den Persius ville upläsa för en granskande vän. Denne föll straxt in med sin fråga: Quis leget hæc ? Så föranleddes Dialogen och Satiren fick ett annat ämne.

(4) Cornutus t. e, och Lucanus, båda Persii vänner.

(5) Ej öfver menniskjobekymren, (curæ) nej om lek och löjen, (nuga) säger Persii vän, skrifve den skald, som vill med bifall läsas af Nero och Roms qvinliga ungdom. Härvid sansad, ihogkom Persius sit tideḥvarfs lynne.

(6) Persius uttrycker här sin bedragna väntan genom det, så sorgfälligt utarbetade, så högtidligt förelästa, skaldęstyckets ringhaltiga ämne.

SAT. I.

Midas óron: eller Roms vittra smak under

'Neros tid.

Omenniskjobekymren! O hur mycken

Fåfänglighet i allt! Hvem läser slikt?
Sägs det åt mig? Jag svär, att ingen. Ingen?
Två, eller ingen. Skam och synd! Hur så?
Polydamas och Trojas döttrar må väl

Ej sätta Labeo framför mig! Strunt!
Må dock, ehvad det vridna Rom föragtar,
Du icke följa med och väga af

En vidrig dom på denna vågbalancen:
Sök icke Dig i hvirfveln utomkring,

Ach tordes

Ty hvilken är i Rom, som ej?
Jag endast tala! Dock jag tör och häldst,
När jag betänker gråa håren, detta

Vårt sorgsna lif och allt vårt företag,
Se'n Gossens lek i Onkel-visdom byttes..
Då, då. Förlåt! Jag vill ej, men hvad skall
En grinian, med kittig mjälte, göra? →→

Vi skrifve, inom lyckta dörar, då
Den ene vers, den andre prosa, något
Högvigtigt, värdt, att en gång blåsas ut
Men Stentorsröst och väderstinna lungor.
Ha! var det sådant, från Cathederns thron,
Med krusadt hår, ny mantel och på fingret
Din länge gömda högtids Carniol,

Sede leges celsa, liquido cum plasmate (7) guttur
Mobile conlueris? -Patranti. fractus ocello,

Heic neque more probo videas, neque voce serena,(8)
Ingentes trepidare Titos, cum carmina lumbum
Intrant et tremulo scalpuntur ubi intima versu.
Tun' vetule auriculis alienis colligis escas?
Auriculis, quibus et dicas cute perditus: ohe!
Quo didicisse, nisi hoc fermentum et quæ semel intus
Innata est, rupto jecore exierit caprificus?

En pallor seniumque! o mores! usque adeone
Scire tuum nihil est, nisi, te scire hoc, sciat alter?
At pulcrum est, digito monstrari et dicier: hic est,
Ten' cirratorum centum diâata fuisse,

Pro nihilo pendes? Ecce inter pocula quærunt
Romulidæ saturi, quid dia poëmata narrent.
Hic aliquis,cui cireum humeros hyacinthina læna est,(9)
Rancidulum quidđam balba de nare locutus,
Phyllidas, Hypsipylas vatum et plorabile (10) si quod

(7) Liqu. pl. egenteligen en tunn gipsblandning, att öfvers stryka och glatta en mur.

`(8) Herrarne voro väl ännu i målbrottet,

(9) Någon förnäm mans, om ej må hända sjelfve Furstens,

Livrée.

(10) Ovidii Heroïder den 2:dra i ordningen och den 6:te och förmodeligen samma författares Libri Triftium.