Seu ceraso peccent casiæ, nescire paratus. Cum piper et palmis venit nostrum hoc maris expers; 40 Foenisecæ crasso vitiarunt unguine pultes. Tune bona incolumis minuas? At tu, meus heres O bone, num ignoras, missa est a Cæsare laurus Insignem ob cladem Germanæ pubis et aris 50 Væ, nisi connives! Oleum artocreasque popello 55 Deque avia nihilum superest, accedo Bovillas Clivumque ad Virbi: præsto est mihi Manius heres. "Progenies terræ!" Quære ex me, quis mihi quartus Sit pater, haud prompte, dicam tamen, adde etiam unum, Unum etiam terræ est jam filius et mihi ritu Doftar kaneln, om med körsbärsbark förfalskad är Casian. Fruktar du sådant bortom din graf. Hör, Bestius häcklar Grekiske vise: Så går det, sedan med peppar och dadlar In till staden den kom, vår så omanliga vishet; Skördemännen sin gröt uppblanda med kosteligt fett nu. 40 Skall du din egendom då få ostraffad förminska? Du, som min arfving skall bli, afsides från hopen mig hör nu! min vän, du vet väl det? skickat, Kejsarn ett lagradt bref För det Germanernas här med ära han slagit, och redan Ve, om du ej ger med dig! Pastejer och olja bland folket 50 Och min farmor gått ur verlden, jag går till Bovillæ 55 Och till Virbii höjd; der skall Manius blifva min arfving. "En vanbörding!" Var god, och fråg amig, hvilken min farfars Farfar var; jag skall säga dig det, men ej genast dock. Tillägg En och så en! Vanbörding är han. Så, enligt mitt slägtträd, 60 Manius hic generis prope major avunculus exit. 65 "Deest aliquid summæ." Minui mihi, sed tibi totum est, Quicquid id est: ubi sit, fuge quærere, quod mihi quondam Foenoris accedat merces: hinc exime sumptus. "Quid reliquum est?" Reliquum? Nunc, nunc impensius unge, Unge, puer, caules! Mihi festa luce coquatur 70 Urtica et fissa fumosum sinciput aure, Ut tuus iste nepos olim satur anseris extis, Quum morosa vago singultiet inguine vena, Sit reliqua, ast illi tremat omento popa venter? 75 Vende animam lucro, mercare atque excute sollers Omne latus mundi, nec sit præstantior alter 80 Inventus Chrysippe tui finitor acervi! 1 Denne Manius blir på sitt sätt en bror till min stamfar. 70 Du, som är före mig, säg, hvi begär du min fackla i loppet? Jag din Mercurius är; som han afbildas, som Gud jag Kommer. Säger du nej? Vill ej du med resten dig nöja? "Något dock felas i summan." Ja, mitt är förminskadt; hvad du får, Det är ett helt. Ej bör du mig fråga, hvar det är, som fordom 65 Jag af Tadius fick, ej tala mig till, som en fader: "Räntorna komma ju till capitalet, på dem skall du lefva.”. "Hvad är nu qvar?" Hvad qvar? Min slaf, nu, nu skall du smörja, Smörja än mer min sallad. På en festdag jag skall då koka Nässlor åt mig och ett rökt svinhufvud, hvars öra är borradt, 70 För att din sonson en gång, när utaf gåslefver han mätt är, Och af förnämt begär i ljumsken ådrorna spritta, qvar blott Ben och skinn, men hans buk, som en slagtares, skälfva, af ister? Sälj för pengar din själ, var köpman, res kring all verldens 75 Kanter, driftig och slug, må på hårda ställningar ingen Klappa med sådant konst Cappadociens frodiga slafvar. Dubbla din egendom! Det är gjordt; tre, fyra, nu tio Gånger den viker sig re'n. Sätt ut, hvarest jag skall stanna! Funnen då är en, som sätter en gräns för din hög, o V. 3. Vet. primordia vocum. Hunc ad locum conferas Perreau, cujus quidem explicatio optima nobis videtur. Putat ille intelligi primordiis elementa totius musicæ atque hunc versum opponi insequenti agique de mira opificis varietate, qui antiquis Græcorum metris adjunxerit marem strepitum fidis Latinæ. V. 6. Egregius lusisse senex. Hanc lectionem, quæ sola ex omnibus probabilem efficit sensum, dedit Herm. I. p. 7. V. 37, 41. Ex suspicione Herm. (II. p. 61) hæc duo hemistichia Tune bon. inc. minuas? et Hæc cin. ult. metuas? transponenda sunt. Verba enim Hæc cin. etc. ad neglectum funus spectare est manifestum, illa autem Tune etc. cum iis, quæ sequuntur versu 41 At tu etc., quibus respondetur heredi avaro, qui illa interrogavit, conjungenda sunt. V. 39. Maris expers haud parvam difficultatem præbuit interpretibus. Casaub. sapere mar. expers explicat: ägģevos oùdèv éxovoa, effeminata sapientia, alteramque etiam subjungit interpretationem, ut sit quod mare numquam est expertum, dum putat expers posse significare et Tò άELqov et τò ¿μπεgov, quod ut probet, profert alia vocabula, quæ affirment idem et negent, egelidus, infractus alia. Non a similitudine veri videtur abhorrere, Persium ad exemplum Hor. Sat. II. 8. 15, ut ambigue diceret, vocabula illa maris expers conjunxisse, quum utrumque in geminum sensum posset accipi, ipsum autem maris expers pro effeminato accepisse. Anceps autem illa notio quum Suethice non possit reddi, convertimus: omanlig. Turnebus nostrum h. m. exp. a præcedentibus separat, explicatque: nostra disciplina coepit contemni ut cismarina, non ut Græca transmarina; non malo quidem sed coacto de sententia Casaub. sensu. V. 46, 47. Gausape: "genus pilei, quo captivorum capita induebantur" (Schol.); ex quo suspicari licet gausapis significari capillamenta, quæ rutilas Germanorum comas imitarentur. Cfr. Tac. Vit. Agr. 39. "emptis per commercia, quorum habitus et crines in captivorum speciem formarentur." Koenigio, qui primus hanc attulit explicationem, assensi sunt Perreau et Duentzer. Jam vero de ingentibus Rhenis est dicendum, quibus Cas. intelligi vult Rhenanos homines; Koenig. autem suspicatur esse varias imagines fluminis Rheni, quibus diversa ejus ostia essent expressa, quæque in triumpho circa victoris currum ducerentur; cui quidem eo libentius assentimur, quod hic de rebus tantum ad triumphum necessariis, quas Cæsonia Romæ comparavit, agitur, non vero de hominibus vel captivis, quos Caligulam ipsum in Gallia legisse narrat Suetonius (Calig. 47). V. 51, 52. Hic, ut saepe alias, Hermannum secuti sumus, qui II. p. 62. sqq. hanc fere proponit explicationem: non adeo vicinus ager est exossatus, (lapidibus vacuus; lapides enim sunt ossa terræ) ut, si, quæ sentiam, eloqui audeam largitionemque prohibere, a populo, lapidibus ex illo petitis, obrui non possim. Ita etiam cum sequentibus hæc convenient. |
